Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Lärardomen är ingen seger för Sveriges pedagoger

Vem som helst kan tvinga fram önskade handlingar och beteenden med våld och auktoritära metoder. Men det är bara en sann pedagog som får med människor på tåget med positiva metoder, skriver debattören.
Vem som helst kan tvinga fram önskade handlingar och beteenden med våld och auktoritära metoder. Men det är bara en sann pedagog som får med människor på tåget med positiva metoder, skriver debattören. Bild: Bild: Shutterstock

Dagens ETC.

Vem som helst kan tvinga fram önskade handlingar med våld. Men bara en sann pedagog får med människor på tåget med positiva metoder. Det skriver specialpedagogen Jessika Linde apropå det uppmärksammade fallet som nyligen avgjordes i Högsta domstolen.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Jag vill adressera domen gällande läraren i Lidköping som hade lyft en elev i ett ”brottargrepp” och som följd av detta blev anmäld. Domen handlade om huruvida Lidköpings kommun var skyldig att betala skadestånd till eleven eller inte. Kommunen friades i det avseendet.

En artikel publicerades i Dagens Nyheter efter domen där det står att läsa att ”högsta domstolens avgörande i Lidköpingsfallet välkomnas brett från lärarnas håll som ett förtydligande av deras av deras befogenheter att fysiskt ingripa mot elever”. 

Jag ställer mig något frågande här. Lärare har inga utökade befogenheter att använda fysiskt våld. Var hörs alla röster från oss lärare som inte förespråkar fysiska konfrontationer? Varför verkar det som att lärare är en enhetlig grupp varav samtliga känner att domen skulle vara någon slags plattform för att kunna ”ingripa fysiskt” mot elever? 

Samtliga av mina tre utbildningar (lärarutbildningen, talpedagogutbildningen och specialpedagogutbildningen) handlade i grund och botten om samma sak: att leda människor med positiva metoder. Att inspirera, engagera och framför allt: att få med människor på tåget.

Vem som helst kan tvinga fram önskade handlingar och beteenden med våld och auktoritära metoder. Det behövs det oftast ingen längre utbildning för att lyckas med, det enda som krävs är att man är tillräckligt fysiskt stark och dominant. Men det är bara en sann pedagog som får med människor på tåget med positiva metoder. Det är där lärarna kommer in i bilden, det är vad vi gör och vad vi kan. 

Jag gick inte alla år på universitetet och lärde mig att leda människor med positiva metoder för att sedan komma ut i arbetslivet försöka tygla människor med fysiska medel. 

Jag har arbetat i skola över 15 år och en betydande del av dessa år har jag arbetet med elever som av vissa skulle anses vara ”utåtagerande”. Inte en enda gång har jag behövt vara fysiskt mot mina elever. Man måste inte använda våld för att få människor att lyssna. 

Det skulle för övrigt vara ganska dödfött för en stor del av lärarna, av naturliga orsaker. Jag skulle inte kunna bära ut en elev ens om jag ville. Mina möjligheter att tygla mina elever fysiskt är således relativt små. Jag skulle nog vilja hävda att det är en minoritet av dagens lärare som har den fysiska möjligheten att kunna övermanna sina högstadieelever rent fysiskt, i alla fall inte utan att själva skada sig. Det finns alltså en hel del problemområden med att tro att lärare ska, vill och kan lösa klassrumssituationer med våld.

Att se på den här domen som en möjlighet för lärare att få ingripa fysiskt mot elever och tänka att det skulle leda till något positivt är väldigt långt från den pedagogik jag vill bedriva. 

00:00 / 00:00