Debatt: Kulturens sak är vår

Kulturen är ett grundläggande element i vårt samhällsliv. Sverige blir fattigt utan sitt kulturliv, och där kultur tillåts dö ut riskerar demokratin att göra detsamma. Politiken måste därför ta ansvar för kulturens långsiktiga villkor, och för att alla delar ges en möjlighet att komma tillbaka på fötter igen. Miljöpartiet prioriterar kulturen i de budgetdiskussioner som pågår, och kommer fortsätta göra så i de förhandlingar som ligger framför oss. Kulturens sak är, och har alltid varit, vår.

Under den kris vi nu tvingas leva i har vi miljöpartister förhandlat fram krisstöd om nästan 1 miljard kronor till kulturen, och nu i förra veckan aviserades ytterligare 1,5 miljarder. Det är pengar som kommer göra reell skillnad för väldigt många kulturutövare i hela Sverige. Tillsammans med regeringens övriga åtgärder som hyresstöd och korttidspermitteringar utgör detta viktiga åtgärder för att kulturlivet ska kunna skyddas. 

Det är stora satsningar som är nödvändiga, men inte tillräckliga. Mer behöver göras. Pandemin är inte över och vi kommer behöva leva med restriktioner i mellanmänskliga möten under en tid framöver. Kulturens aktörer kan och vill ta ansvar för att hitta säkra tillvägagångssätt, men även då publiken så sakteliga kan börja återvända så behövs stöd och stimulanser som borgar för en massiv återstart då krisen så småningom sjunker undan. 

För att stötta den brokiga mylla som är vårt kulturliv finns inte en enskild lösning. En oerhört viktig fråga är att få fram ett stöd till alla som arbetar i ett eget företag och som drabbats hårt av krisen. Att detta stöd dröjt har med rätta kritiserats, och nu är det viktigt att det kommer ut. Trygghetssystemen behöver på sikt reformeras, så att även frilansare och egenföretagare har råd att bli sjuka eller vågar bli föräldrar. Vi vill bland annat stärka allianser och centrumbildningar som kan bidra till en stabil tillvaro. 

Kulturlivet måste få stimulanser för en massiv återstart då krisen så småningom sjunker undan. Ryggraden i Sveriges kulturliv, den regionala infrastrukturen med dess mångfald av museer, teatrar, scenkonstinstitutioner, bibliotek, arkiv, fria grupper, behöver stärkas genom satsningar på kultursamverkansmodellen. Det fria kulturlivet, små och stora arrangörer, enskilda och andra aktörer, behöver fortsatt stöd för att återväxten inom kulturen ska kunna säkras. Filmsverige behöver få en omstart med hjälp av rabatter för filmproduktion, liknande dem som finns i andra länder. Under krisen står många produktioner stilla, och Sverige har en chans att under denna stiltje hämta hem produktioner. Utöver de omedelbara positiva effekterna för kulturlivet och ekonomin, så skulle även det lokala näringslivet främjas i samband med produktioner förläggs till Sverige. Reformen skulle sannolikt helt eller delvis vara självfinansierande på sikt. 

Sedan Miljöpartiet fick ansvar för kulturpolitiken har kulturbudgeten ökat med motsvarande 25 procent i jämförelse med när alliansregeringen lämnade ifrån sig ansvaret. Vi har satsat stort på bibliotek, kulturarv, det fria kulturlivet, scenkonst, journalistik, alla barns rätt till kulturskola och mycket, mycket mer. Miljöpartiet har alltid prioriterat kulturen, och det gör vi nu med.