Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Könsstympning tillhör stenåldern

Bild: Foto: Shutterstock

Dagens ETC.

Könsstympning av både kvinnor och män dök upp på stenåldern och användes troligen som en preventivmetod. Det har vi ingen användning av i dag. Det skriver Claes Möre.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Under jägarstenåldern var människan lika utsatt för svält som alla andra större däggdjur. Till skillnad från dessa kunde hon dra vissa slutsatser om orsak och verkan. De äldre kunde bidra med längre erfarenhet än de yngre. De äldre visste ibland att väntade barn kom ut dödfödda vid svält. Många visste också att svält gjorde det svårare eller omöjligt att få barn. Slutsats: man bör undvika att göra så många barn att jaktbytet inte räcker till, och att havandeskap kan avbrytas av svält.

När svältår först blev vanliga på jägarstenåldern vet jag inte. Men någon gång lyckades människan troligen sätta in en motåtgärd och det genom att göra de ungas samlag avsiktligt, mindre njutbart. Jag kan inte se något annat syfte med könsstympningen av både män och kvinnor.

Att könsstympningen har hög ålder är nog det enda argumentet för könsstympning som är ”hållbart”. 3 000 år har föreslagits, det vill säga bondestenålder/bronsålder. Jag tror att åldern kan vara betydligt högre, men är svårbevisad då så gamla bevarade mjukdelar av människa kanske inte existerar.

Jag antar således att könsstympningen var den första framgångsrika preventivmetoden i historien som kunde spridas längre än preventiva medicinalväxter. De senare var sannolikt mindre effektiva, till exempel vitex (också kallat kyskhetsträd) eller alltför giftiga.

Då könsstympning av kvinnor sedan länge är förbjuden i Sverige, återstår frågan hur den kan vara tillåten på män? Den förhud man skär bort på mannen är homolog med kvinnans klitoriskappa. Båda kan hos vuxna gömma bakterier med mer, men de kan minimeras med tvål och vatten. Skillnaden är att mannens förhud är större och innehåller fler känselkroppar, cirka 20 000 receptorer för lätt beröring. Dessa spelar sannolikt en stor roll vid trevande samlag, där förkunskaper saknas.

Det är synnerligen märkligt att förhudens (självklara) funktion vid samlag kunnat undanhållas allmänheten så länge. Men till exempel i april 2007 publicerade Sorrells, med fler ”Fine-Touch Pressure Thresholds in the Adult Penis” i British Journal of Urology International. Där framkommer, signifikant efter kontrollerade mätningar att:

”Övergångsregionen mellan den yttre och inre förhuden är en ­oskadad penis känsligaste region och (är) känsligare än den känsligaste regionen på en omskuren penis. Omskärelse berövar penis dess känsligaste delar.” (min översättning)