Julen är en klimatfiende

”Var först med det senaste! Byt mobil så ofta du önskar!” Så vräker sig ett aktuellt reklambudskap mot oss. Som all reklam, som finns överallt runtom oss, ska den få oss att inse, att nu är det dags att köpa nytt, köpa mer, så vi har det bästa, det senaste att glänsa med inför mindre lyckligt lottade personer, som inte fattat galoppen med att vara trendiga. Kanske till och med av en så trist orsak som att de inte har råd, arma människor.

Shopaholicen kan verkligen känna sig som den mest uppskattade mänskliga varelsen just i dessa tider. Vi beräknas vräka ut minst 70 miljarder i Sverige, bara i julhandeln… Då är det inte läge att snacka återhållsamhet eller klimathänsyn.

Den som bidrar till att rädda Marknaden – den som handlar på sig maximalt med varor, som för det mesta är onödiga, mer av samma man redan har, eller helt enkelt Det Senaste – är också densamma som bidrar till att klotet kollapsar desto fortare. Ju mer vi gör av med av prylar, kläder, bygger gallerior för ännu mer konsumtionshysteri – desto mer bidrar vi till miljöförstöringen och klimatförsämring.

Det här nämner vi inte för att skuldbelägga enskilda individer, det är det tillräckligt många som gör, utan för att vi ska fundera över hur hela det nuvarande ekonomiska systemet bidrar till att förvrida vår livsstil, göra oss till konsumtionsslavar istället för medmänniskor, där det ska inpräntas i oss att det viktiga är hur vi ser ut, vad vi har för kläder, bilar, prylar att omge oss med. Yta istället för innehåll.

Överallt i de fattigare stads-delarna i all världens länder säljs det billiga prylar av alla upptänkliga slag, de flesta i plast eller liknande skumma material. Urtaskig kvalitet, men billigt. Det mesta är ”onödiga” grejor, pynt och bjäfs, Made in China, Taiwan, Bangladesh eller något annat låglöneland. Även de fattiga ska ha råd att köpa ”lite lyx” men med ännu sämre hållbarhet än det vi finner i motsvarande affärer här hemma. Det kanske kan tyckas löjligt i sammanhanget att nämna en sån här ”struntsak”, men det är just exemplet på ”onödighetsproduktion” vi vill belysa – som ändå sker i sån massomfattning och även dessa onyttigheter ska ju forslas runt klotet, fast de över huvud taget inte skulle behöva tillverkas alls. De fattiga omger sig av onödiga ting i den lilla skalan – de rika köper lyxbåtar, skrytvillor, exklusiva kläder, årgångsviner och reser business class till exotiska resmål. Kapitalismen sörjer för att alla ska drabbas av köpfeber – men på olika nivåer.

I storstädernas utkanter i fattiga länder omgärdas de enorma sopbergen av kåkstäder, där miljoner människor finner sin utkomst av avfallet; plastartiklar, metallskrot, kläder– och mat. Ett ovärdigt, farligt och eländigt liv för de familjer som tvingas till sophögarna för sin överlevnad. Konsumtionssamhällets, kapitalismens människofientliga baksida.

För vår del håller vi det inte för otroligt att en revolt mot den rovgiriga och klimatförstörande kapitalismen kan komma från de mest förtryckta, de som är utsatta för de största miljöhoten i utvecklingsländerna.

Det är beklämmande när man tänker på vilka enorma miljöproblem som avhandlats på klimatmötet i Paris av ledare för länder där ett ytterst fåtal kan tänka sig att ens närma sig grundorsaken till de allvarliga klimatförändringarna – det kapitalistiska produktionssystemet.

Tomten kommer snart. I säcken har han ett löfte från världens ledare om att vi ska fixa tvågradersmålet. Utan att ändra från en produktion byggd på ständigt ökade vinster till en planerad produktion baserad på människors behov…