Debatt: Inskränkt strejkrätt förvärrar social dumpning

Den första augusti ska strejkrätten inskränkas i Sverige. Lagändringen kommer att stärka tystnadskulturen på tusentals arbetsplatser där kollektivavtalen inte följs.

Vi hjälper migrantarbetare att organisera sig fackligt. Det rör sig om papperslösa arbetare och migranter med tillfälliga arbetstillstånd som exploateras i byggbranschen, jordbruket, i restaurangbranschen, i verkstadsindustrin och i städbranschen. I alla dessa branscher har ett skuggsamhälle vuxit fram, ofta mitt i entrepenadleden till stora etablerade företag. Trots att de flesta av företagen har kollektivavtal bryts lagar och regler å det grövsta och migrantarbetarnas utsatthet gör att få vågar protestera.

Låt oss ta några aktuella exempel: På ett bygge mitt i ett centrum i Stockholm arbetar en förman. Huvudentrepenören är ett stort etablerat byggföretag med kollektivavtal. Även underentrepenören har kollektivavtal. Men förmannen får hundra kronor i timmen, arbetar femtio timmar i veckan, bor på arbetsplatsen och har inte fått ut sin lön på flera månader. På pappret ser allting bra ut. Verkligheten är en helt annan.

På ett annat byggföretag i Stockholm har migranter arbetat dygnslånga pass på hög höjd och använt hälsofarliga maskiner upp till fyra gånger längre tid än vad som maximalt är tillåtet enligt Arbetsmiljöverket. Firman har kollektivavtal och arbetet har utförts för stora byggföretag på kommunala byggen som Nacka sjukhus och St:Eriks ögonsjukhus och på prestigebygget Mall of Scandinavia.

De traditionella fackliga verktygen rår inte på förslumningen av arbetsmarknaden. Kollektivavtalen nonchaleras och det blir tyst om avtalsbrotten på grund av migrantarbetarnas otrygga situation. Den som förlorar sitt jobb förlorar ofta rätten att vistas i landet. Den svenska modellen slås ut när varken kollektivavtal eller arbetsdomstolen längre kan freda arbetstagarna. Resultatet blir cynisk exploatering, lönedumpning och osund konkurrens.

Inte sällan måste en framgångsrik kamp för migrantarbetares rättigheter kombineras med andra organisationer. I Husby bedrivs för tillfället ett organiseringsprojekt i samarbete med Folkrörelsejuristerna och ”Ort till Ort”, som bedriver bostadskamp mot bland annat gentrifiering och renovräkningar. För migrantarbetare är oftast problem på arbetet sammanlänkat med problem med bostad eller migrationsverket.

När vi arbetar med migranter är det förstås viktigt att kunna erbjuda ett fackligt skydd, så att arbetare kan protestera, exponera missförhållanden och strejka med mindre risk att råka illa ut. Det är för denna grupp en rent livsviktig ventil. Just denna ventil planerar LO och TCO att täppa till i och med inskränkningen av strejkrätten som ska träda i kraft 1 augusti. Lagändringen kommer att göda tystnadskulturen på de tusentals arbetsplatser där kollektivavtalen inte följs.

Inte bara social dumpning urholkar det fackliga skyddet, även gigekonomins framväxt utgör ett hål i den svenska modellen, inom vilken arbetstagarna inte har några fackliga rättigheter alls, utan förvandlas till varor på en fri, app-styrd, marknad. Det vi ser är en arbetsmarknad i snabb förändring. För att bemöta förändringarna behövs nya idéer, nya kreativa organiseringsformer.

I Skåne utropades förra veckan en spektakulär facklig seger. Ett kollektiv av rumänska grönsaksplockare bildade en egen fackförening genom SAC. Med varslade stridsåtgärder kämpade de till sig fasta anställningar för samtliga medlemmar. Det är en migrantorganisering som troligen saknar motstycke under det senaste decenniet. Också dessa arbetare kommer att berövas sin rättighet att protestera från och med den första augusti.

Vi som organiserar migranter reagerar med häpnad och avsky på LO och TCO:s slag nedåt, mot arbetsmarknadens mest utsatta. Vi uppmanar LO-förbundens ledningar, som väl känner till förslumningen på arbetsmarknaden, att dra sig ur överenskommelsen med Svenskt Näringsliv. Frågan om strejkrätten rör inte bara, kanske inte ens främst, avtalsshopping och villkoren för de oberoende fack vi har idag. Den gäller också möjligheterna för de organiseringsformer som vi ännu inte har sett, men som vi kommer att behöva imorgon.