Debatt: Ingvar Carlsson hos Reformisterna! Riggat för vänstersväng?

Det är riggat för en socialdemokratisk vänstersväng i valrörelsen. Men först ska Magdalena Andersson väljas till partiledare tillsammans med en ny partisekreterare vid partiets kongress 3-7 november. Sedan ska Magdalena Andersson också väljas till statsminister och en ny statsbudget för 2022 klubbas i riksdagen med stöd av både Vänsterpartiet och Centerpartiet.

Men sedan kan partiet ta en rejäl vänstersväng och genom en kraftfull valrörelse öka de tio procent som krävs för att S, MP och V ska kunna bilda en rödgrön koalition efter valet. Det är sannolikt vad som krävs för att vända de senaste decenniernas utveckling i vårt land. Frågan är om Centerpartiet vill vara med på hela den resan?

Socialdemokratins blivande partiledare har försäkrat att ”nyliberalismens epok är över”. Partiets arbetsgrupp för jämlikhet har, under hennes ledning, förklarat: 

• att ”grunden för alla starka samhällen är jämlikhet”,

• att ”vi vill införa en miljonärsskatt som träffar dem med stora inkomster” och

• att ”de allra rikaste har råd att bidra mer till välfärden”.

Den socialdemokratiska föreningen Reformisternas höstkonferens arrangerades för tredje året den 25 september i ABF:s Folkets Hus i Stockholm. Den kunde följas digitalt av partivänner över hela landet. Den kan också ses i efterhand på föreningens hemsida.

Där gör ”den gamle i partiet”, Ingvar Carlsson, ett av sina sällsynta framträdanden. Det stärker den redan mycket framgångsrika föreningens legitimitet inom partiet och i den interna debatt som redan pågår för fullt om partiets väg mot valseger i september 2022.

Ingvar Carlsson gör en kort, slagkraftig redogörelse för socialdemokratins historiska kamp för demokrati från sent 1800-tal till rösträttens genomförande 1921, mot högerkrafterna och nazismen under 30-och 40-talen, för välfärdssamhället från 1950-talet och fram till den borgerliga, nyliberala motoffensiv som startade under 1980-talet.

Hans budskap är både ”tålamod och målmedveten politisk kamp i med- och motgång”. Han avslutar, ungefär som Magdalena Andersson, med att avföra nyliberalismen ur historien och hävda att ”nu är vi på väg in i en helt ny tid”.

Den nya tiden representeras uppenbarligen av Reformisterna.

Än en gång medger Ingvar Carlsson att han själv underskattade de nyliberala krafter som tvingade socialdemokratin på defensiven. Han säger att partiets organisation länge har försvagats och nu måste vitaliseras. Vid sidan av valet av partiordförande är det ”allra viktigaste beslutet vid partikongressen valet av ny partisekreterare”, säger han. Det är den som har huvudansvaret för att stärka partiet, ”entusiasmera och värva flera medlemmar”.

Det är också precis vad föreningen Reformisterna under ledning av sin ordförande Markus Kallifatides gjort. På kort tid har den nybildade föreningen värvat nära 4 000 medlemmar med spridning över hela landet, trots att det är en enskild förening inom Stockholms Arbetarekommun.

Samtidigt har Reformisterna två år i rad lagt fram egna kompletta alternativa förslag till de statsbudgetar som S- och MP-regeringen föreslagit och riksdagen klubbat. Reformisternas förslag är mera ekonomiskt utjämnande med höjda skatter för högavlönade och kapitalägare, förbättrade ersättningar för pensionärer, sjuka och arbetslösa och med kraftigt ökade offentliga investeringar för att pressa tillbaka arbetslösheten och mycket snabbare omställningen till ett fossilfritt samhälle.

Dessutom har Reformisterna utarbetat en helt ny sammanhållen socialdemokratisk syn på hur hela den gemensamma välfärden ska organiseras, styras och befrias från marknadskrafter och enskilda vinstintressen.

Det är förslag som diskuterats intensivt av de många enskilda medlemmarna inom föreningen. Eftersom S regerar i minoritetskoalition med MP så måste regeringens officiella budgetförslag anpassas till borgerligheten för att få majoritet i riksdagen, därav Januariavtalet. Det betyder att Reformisternas budgetförslag varit de enda socialdemokratiska budgetförslag som presenterats offentligt de senaste två åren.

Reformisterna har, kort sagt, gjort det som hela det socialdemokratiska partiets rikstäckande organisation borde ha gjort redan åren 2006 till 2014 då den borgerliga Alliansen regerade, men också under S-MP-koalitionen efter 2014.

Förutom val av ny partiledare och partisekreterare ska partikongressen också fastställa den politik som socialdemokratin ska gå till val med. Och där har Reformisterna ett betydande inflytande som landets största S- förening (25 av 35 mandat i den stora kongressdelegationen från Stockholm), ett växande sakpolitiskt, ideologiskt stöd från enskilda medlemmar och föreningar runt om i landet och i kraft av genomarbetade förslag.

Den avgörande frågan är emellertid hur långt Centerpartiet kan tänkas vara med och acceptera ett förslag från S-MP-regeringen till ny statsbudget för 2022 som är anpassad till kraven från såväl Reformisterna som Vänsterpartiet?

Om Centerpartiet hoppar av före riksdagens val av statsminister och beslut om statsbudget kan regeringen avgå och en expeditionsregering bildas under Stefan Löfvens ledning fram till ordinarie val eller också blir det ett extraval några månader före ordinarie val i september.

I båda fallen kan socialdemokratin driva en kraftfull valrörelse med sikte på en trepartikoalition med MP och V. Då kan landet vara på väg ”in i en helt ny tid”. Alternativet är en högerregering med Sverigedemokraterna. Det skulle leda landet ”in i en helt annan ny tid”.