Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Ingen tar ansvar för slakten av Arbetsförmedlingen

Bakgrunden till slakten av AF vet redan de flesta vid det här laget om – M/KD-budgeten och Januariöverenskommelsen, skriver debattörerna.
Bakgrunden till slakten av AF vet redan de flesta vid det här laget om – M/KD-budgeten och Januariöverenskommelsen, skriver debattörerna. Bild: Bild: Bertil Ericson/TT

ETC nyhetsmagasin.

Drygt två månader har gått sedan det historiska varslet på Arbetsförmedlingen. 132 kontor kommer att läggas ned och 4 500 anställda har varslats, men ingen vill ta ansvar. Och det är upplagt för det scenario vi nu ser, där riksdagspartierna förutom V skyller på varandra.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte ETC nyhetsmagasin som står för åsikten.

Men vem bär det egentliga ansvaret för att AF säljs ut och att landsbygden dräneras på statliga jobb?

Bakgrunden till slakten av AF vet redan de flesta vid det här laget om – M/KD-budgeten och Januariöverenskommelsen.

I det avseendet framstår partierna bakom dessa två som de ansvariga. Men det är tydligen någon annans fel.

Statsminister Stefan Löfven (S) skyller på M, KD och SD, som röstade på budgeten. Statsministern vill inte se sin del i raseringen utan skyller allt på vad han kallar ”servettbudgeten”. Ylva Johansson (S) säger att partiet inte velat se den här utvecklingen av AF men till syvende och sist har partiet tillsammans med MP, C och L kommit överens om framtiden för AF – och nu görs heller inga justeringar i vårbudgeten.

Elisabeth Svantesson (M) hävdar däremot att deras ansvarslösa budget inte alls skulle ligga till grund för massuppsägningarna. Svantesson sa i en partiledardebatt i riksdagen samma dag som storvarslet kom att det är ”rätt tramsigt” och påstår att minskningen av förvaltningsanslaget på nära en halv miljard kronor motsvarar ungefär 700 tjänster. Men den förra arbetsmarknadsministern och nationalekonomen tycks helt ha glömt både hur man räknar, men även hur arbetsrätten fungerar. Faktum är att AF först under de sista två-tre månaderna kan göra besparingarna på grund av uppsägningsförhandlingar. Men Svantesson vill inte se sitt ansvar.

Inte heller de tre övriga forna allianspartierna. C:s arbetsmarknadspolitiske talesperson Martin Ådahl, hjärnan bakom privatiseringsreformen har i fyra år drivit på för att reformen ska bli verklighet. När den ena kommunpolitikern efter den andra i småkommuner runtom i Sverige vädjar till politikerna efter besked om att ortens lokalkontor läggs ner vaknar plötsligt C och Ådahl. Men det är endast en skenmanöver från riksdagens största hycklare. Frågan är hur Ådahl kan stå rakryggad och påstå att slakten av AF inte skulle innebära att lokalkontor stängs ned och att landsbygden får se tonvis av statliga jobb försvinna. Till och med en av landets största liberala ledarsidor instämmer i kritiken och menar att C försöker smita undan.

C och L, som röstade igenom M/KD-budgeten, menar å sin sida att det är AF:s generaldirektör Mikael Sjöbergs fel att drygt 130 kontor läggs ner. Ett ytterst fegt agerande från partier, som hela tiden velat se att AF nedmonteras, vars politik generaldirektören nu genomför.

Vi kan konstatera att det saknas en plan för hur AF ska ersättas. Istället blöder privata aktörer, där tre stora aktörer bara under det senaste året gått i konkurs. Vem ska då hjälpa de utsatta?

Historien kommer berätta om partier som skyllde på dem som lade fram en servettbudget, andra på partierna som direkt eller indirekt stödde budgeten. Det skulle berättas om partierna som skyllde på dem som ingick en överenskommelse och om partierna som lade skulden på generaldirektören. För det är alltid någon annans fel. Kvar står bara ett riksdagsparti med ryggen fri. Det är hög tid att ”de andra” tar konsekvenserna av sin politik istället för att frånsäga sig ansvar för ett av de största varslen i Sverige i modern tid.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.