Debatt: Hur kan vi använda scenkonsten?

Förra veckan ägde en scenkonstbiennal rum i Helsingborg. Evenemanget sägs vara en viktig mötesplats med, för och om professionell scenkonst för ung publik. Men hur viktigt är det att skapa en mötesplats för ung scenkonst om man missar en av våra mest angelägna ödesfrågor?

Under klimatmötet i Paris fick vi se hur världens länder samlades för att hitta lösningar på en hotande världskatastrof. Men att döma av årets Barn- och ungdomsbiennal tycks de här frågorna inte vara så stora. Åtminstone om man granskar utbudet av de föreställningar och de seminarier som finns med i programmet. Med något undantag har man helt missat att beröra problemen som, till följd av vår livsstil, idag läggs i knät på barn och unga. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Enligt en alldeles ny rapport från Socialstyrelsen känner många unga – från 13 år och uppåt – en hög grad av stress, en upplevelse av otillräcklighet, de tror inte att de får någon plats i samhället. Kraven ökar i skolan och de som inte är starka och kapabla stöts ut snabbare. En annan undersökning gjord av Stressforskningsinstitutet i Stockholms Universitet visar att en tredjedel av Sveriges unga kvinnor uppvisar allvarliga stresssymtom i dag. 

Flera undersökningar – bland olika grupper i samhället – visar att vårt sätt att leva har blivit ohållbart. Vi lever under samhällsstrukturer som är direkt skadliga för vår hälsa. Vi ser samma sak om vi vidgar perspektivet och ser hur strukturerna just nu stressar sönder naturen, djuren, klimatet och vår gemensamma miljö överhuvudtaget; ett samhällssystem som pressar allt levande till den yttersta gränsen. Naturen – människan inkluderad – som redan ger av sitt yttersta ska på något sätt producera ännu mer? 

Med facit i hand ser vi hur den ekonomiska ordning som råder – och som genomsyrar alla byggstenar i samhällspyramiden från det övre toppskiktet och ända ner till grunden – tycks oförmögen att skapa rikedom utan att samtidigt förstöra det värdefulla och många gånger oersättliga. Politikerna skriver fina avtal om hur miljön ska värnas, men underhandlar samtidigt med mäktiga intressen om hur ekonomierna ska uppnå ännu större tillväxt.

De ekonomiska hjulen ska snurra snabbare inte bara i form av mer handel, mer teknik och mer exploatering av naturen, utan även genom att göra samhällsmedborgarna än mer trimmade i producera och konsumera mer. 

Den mest utsatta gruppen är definitivt våra barn som på skolorna och på sina fritidsaktiviteter ska mätas, jämföras och stressas in i en allt mer högteknologisk och högeffektiv produktionsapparat. 

När tidens ordning är i kris är det själva samhällstänkandets grunder som behöver tänkas om. Jag skulle därför önska att alla de som arbetar med scenkonst börjar rikta blickarna mot de problem, till följd av vår livsstil, som vi idag lägger i knät på dagen barn och unga. Många viktiga frågor om etnicitet, sexuell läggning, kön och diskriminering behandlas både i föreställningarna och på seminarierna på Bibu, men elefanten i rummet – med några få undantag – behandlas inte. 

Klimatet och hur vi stressar miljön har blivit en del av samhället, av politiken, av vårt öde. Allt för länge har det funnits en diskrepans mellan natur och kultur, men tiden har visat att den villfarelsen inte längre håller. Naturen kommer att behöva kulturen för att överleva – lika mycket som kulturen är beroende av naturen. 

Vi kan inte vänta längre! Vi är den enda generationen som har makten att skapa en bättre miljö för våra barn och barnbarn. Mycket talar för att det är försent om vi inte gör något nu. Vad säger alla ni som arbetar med scenkonst för barn ska ni inte ta och sätta igång? Ert språk är scenkonsten – hur kan ni använda den?

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.