Debatt: Hotet mot demokratin kommer uppifrån

Ett vanligt tema i valrörelsen var att demokratin mår dåligt och måste försvaras mot extremister. Men det verkligt sjuka är föraktet mot demokratin hos makthavande. Den statliga Indelningskommittén har i sitt slutbetänkande (remisstid 31 augusti) kommit tillbaka med ett nytt förrädiskt upplägg för att köra över medborgarna.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Indelningskommittén började arbeta 2015. Direktiven från civilminister Ardalan Shekarabi (S) var tydliga: Föreslå storregioner i Sverige. Strunta i befolkningens synpunkter.

Förslaget slog mot de folkvalda landstingen och därmed i hjärttrakterna av den svenska demokratin. Inte minst därför blev reformen redan på förhand utsatt för stark kritik, till skillnad från andra centraliseringsprojekt (polisen, högspecialiserad vård), som mötts av skandalrubriker först sedan de börjat sättas i verket.

Planerad att drivas igenom över medborgarnas huvuden, utan möjlighet till påverkan i reguljära val, gav regionreformen upphov till vad som var den största demokratirörelsen sedan allmänna rösträttens införande i Sverige. Innan det i november 2016 stod klart att regeringen gav upp försöket hade uppskattningsvis mer än 70 000 svenskar i åtta av elva berörda län undertecknat folkinitiativ om folkomröstningar. Två av dessa folkinitiativ hade då redan uppfyllt lagens krav på 10 procent av väljarna.

Indelningskommittén, som hela tiden sett ointresset för befolkningens synpunkter som en dygd, fick olämpligt nog ett nytt uppdrag av regeringen: att utreda frågan om vilken roll befolkningens synpunkter ska spela vid framtida regionreformer.

Kontentan av deras nu presenterade förslag är att det ska bli lättare att köra över medborgarna i framtiden.

Somliga må vara ursäktade för att de uppfattar saken tvärtom. Förslaget är inlindat i försåtsminerade formuleringar. Indelningskommittén vill lagstifta om att befolkningens synpunkter ”ska beaktas”. Men detta är endast vad tidigare lagstiftare betraktat som en självklarhet och därför ansett onödigt att reglera. Det kan visserligen te sig oskyldigt, men genom tendentiösa motiveringar av förslaget och en förklaring av folkomröstningar som ”olämpliga” lägger kommittén hinder i vägen för medborgarna vid framtida reformer uppifrån.

Det naturliga vore i stället att harmoniera reglerna för landstingsindelningar med motsvarande bestämmelser för kommuner, och tydliggöra att folkomröstningar är en av flera lämpliga metoder för undersökning av befolkningens inställning. Detta ligger i linje med vad tidigare, mera opartiska, utredningar föreslagit.

Det är bra att många av dem som nu blivit invalda i riksdagen varit tydliga i sitt avståndstagande ifrån extremism. Men demokrati handlar om mer än att predika för kören. Att de flesta samtidigt undviker att ta i en fråga som fått massorna att gå från demokratisk depression till konstruktiva initiativ, ser ut som hyckleri.

Skulle de blunda medan staten bygger nya murar mot medborgarna vore det en iskall ironi.