Debatt. .

2015-11-08 03:00
Bild: Jaques Brinon/Ap/TT

Hoppet finns hos miljökampens fotsoldater

Om statscheferna vill få igenom en omställningspolitik på klimattoppmötet i Paris borde de samarbeta med miljörörelsen i större utsträckning. Ni behöver oss lika mycket som vi behöver er, skriver Jonas Bane, talesperson för föreningen Klimataktion.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

COP21 – Tjugoförsta gången världens statschefer sätter sig ner för att tackla klimatproblemen. De första 20 gångerna har uppenbarligen inte resulterat i en överenskommelse som människan förväntas överleva i. Om världens ledare inte har lyckats skapa en hållbar värld med sina avtal de senaste 20 åren, vad är det då som har saknats? 

I Rio 1992 förhandlades det avtal fram som resulterade i det årliga ”Conference Of the Parties”. Där och då enades 195 parter om att till varje pris undvika destruktiv mänsklig inverkan på klimatsystemen. Läste man igenom det avtalet då trodde man nog att framtiden var säkrad. Det uppmanas till exempel att inte fortsätta investera i fossila bränslen och att införa relevant miljölagstiftning som inte skapar oberättigade effekter i exempelvis utvecklingsländer. Artikel 6 berättar att de olika medlemsparterna ska ”främja […] utveckling och genomförande av program för utbildning och för att höja allmänhetens medvetande om klimatförändring och dess effekter”. Här har majoriteten av parterna misslyckats fatalt, eller motarbetats för hårt av företagslobbyn.

Trots tydliga definitioner i viktiga papper fick mycket annat gå före. Väljarna har prioriterat ekonomisk tillväxt och frihet på marknaden. Allvaret i situationen har inte kommunicerats effektivt (eller kanske inte alls insetts) av varken medier eller politiker. Generellt verkar det som om världens befolkning de senaste två decennierna inte har förstått vilken kritisk situation planeten befinner sig i. Det är fortfarande synd om människorna.

Så vad pekar egentligen på att det blir annorlunda nu? 

Ambitionsnivån från världens länder har höjts, de stora utsläpparna USA och Kina har börjat genomföra en del reformer och det sänder en viktig signal till resten av världens länder inför förhandlingarna. Men jag vågar inte hoppas på att det ska vara tillräckligt. Förhandlingarna har fortfarande sin grund i vad som är politiskt möjligt, inte i vad som är absolut nödvändigt. Ekonomisk tillväxt är fortfarande ett cementerat prioritetsområde. Även ett mycket ambitiöst avtal kommer behöva mer än orden på pappret för att lyckas forma en hoppfull framtid. Omställning av energi, transportsystem och konsumtionsnormer går inte att göra i uppförsbacke, det finns det inte tid till.

Det mest hoppingivande kommer därför ske utanför konferenshusets väggar, inte innanför. 

Jag sätter mitt kluvna hopp till miljökampens fotsoldater, medborgarna. Folkrörelser har alltid haft en självklar roll i samhällsutveckling och redan idag har vi just dessa att tacka för mycket som har hänt på klimatfronten. Nu ser jag hur tusentals rörelser runt om i världen går samman för att visa global solidaritet i klimatfrågan, aktionsplanering som sker över nations- och religionsgränser. Visserligen består miljörörelsen inte ens av en promille av världens befolkning, men den enorma viljan som nu bubblar är trots det väldigt mäktig. Vi vrider och vänder på politiska förslag för att säkerställa att allas vår värld inte förstörs. Vi tar miljarder barns framtid i försvar när vi förespråkar hållbara alternativ och hängivet försöker övertyga den skeptiske medborgaren om poängen i att skippa den årliga långflygningen. De flesta verkar missa att många engagerade aktivister engagerar sig ideellt, på sin fritid. Tron på en fungerande och rättvis värld är drivkraften.

Nu finns chansen att rida på den omställningsvåg som finns och få fler att öppna ögonen för alla de fördelar och vinster som en omställning kommer föra med sig. Om statscheferna vill få igenom en omställning borde de samarbeta med miljörörelsen i större utsträckning och lyssna på alla nytänkande idéer som gror. Miljontals timmar av ideellt engagemang har skapat en expertis att ta del av. Lägg tid och resurser på att förbättra er klimatkommunikation, och bered väg för den transformativa kraft som miljörörelsen nu väller fram med. Ni behöver oss lika mycket som vi behöver er. Tillsammans, och bara tillsammans kan vi skapa ett mänskligt klimat.

Källor: FN:s Ramkonvention om klimatförändringar

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.

Fakta

Den 29 november anordnas globalt samordnade klimatmanifestationer över hela världen. I Sverige kan du se planerna på klimatsverige.se. ETC kommer att finnas på plats på ett flertal orter.

Jonas Bane 
Talesperson Klimataktion
Tema

Klimatmötet i Paris

Artiklar