Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Högerextremister är ett större hot än islamister i Sverige

Nordiska motståndsrörelsen demonstrerar i Stockholm.
Nordiska motståndsrörelsen demonstrerar i Stockholm. Bild: Bild: Johan Nilsson/TT

Dagens ETC.

Den nationella samordnaren blundar för den högerextrema rörelsens utbredning i samhället. Påståendet om att islamisterna är det största hotet överensstämmer inte med verkligheten.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

"Islamister är det största hotet mot Sverige. Det finns 200 individer inom våldsbejakande islamistiska verksamheter i Sverige, jämfört med 100 högerextremister.”

Så beskrivs den politiska hotbilden i Sverige av nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism (NS). NS skapades av alliansregeringen med uppdraget att värna om demokratin och öka kunskapen om extremism för användning i skolundervisningen.

Vi har granskat nationella samordnarens undervisningsmaterial för skolan. Deras påståenden om att islamisterna är det största hotet överensstämmer inte med verkligheten. Det enda islamistiska dåd som har skett i Sverige är självmordsbombningen i Stockholm december 2010. 

Enligt Brottsförebyggande rådet, Brå, identifierades 6 980 hatbrottsanmälningar jämfört med fem stycken terroristbrott 2015. Nationella samordnarens påstående om att det finns ungefär 100 aktiva högerextremister i Sverige är en underdrift och således problematiskt. Över 600 personer deltog på Nordiska motståndsrörelsens demonstration hösten 2016. NS har däremot inte siffror som redogör för vilka organisationer som härbergerar islamisterna. Trots detta har de genom sitt agerande gått hårt åt islamisterna, medan de har blundat för den högerextrema rörelsens utbredning i samhället. 

Terrorist eller terrorism är ett epitet som den nationella samordnaren oftast inte applicerar på högerextrema krafter och handlingar. Vår granskning av NS läromedel visar att språkbruket i deras texter använder ordet terrorist oftare i texter om islamister än om högerextremister. I texterna om islamister används ordet terrorism vid 83 tillfällen och i kapitlet över högerextremismen används ordet terrorism vid enbart tolv tillfällen. Detta gör att vi som lärare indirekt uppmanas att göra skillnad på vilka som uppfyller NS kriterier för vem som får kallas terrorist. 

NS kallar den islamistiska gruppen IS för terrororganisationen Daesh. Namnbytet försvaras med att Daesh inte är synonymt med islam. 

Den rasistiska gruppen Nordiska motståndsrörelsen, NMR, benämns dock med sitt riktiga namn utan prefixet terrororganisation. 

Enligt samordnarens logik borde NMR likställas med en representant för de nordiska länderna. 

Det finns flera exempel där samordnaren har utelämnat ordet terrorism vid dåd utförda av högerextremister. Polismorden i Malexander sker under en nazistisk ”rånturné”. Vi anser att terrorism inte kan bli mer tydlig än när nazister skjuter två poliser i huvudet på nära håll. 

Vi anser också att NS förstärker hotbilden från islamister genom att beskriva dem som struliga och utåtagerande. Deras uppväxt är problematisk, kantad av missbruk och kriminalitet. 

Inkörsporten till högerextrema grupper beskrivs av NS på ett betydligt mer positivt sätt än hos islamisterna. Det börjar med en kränkning eller otillfredsställelse. Grupperna beskrivs som självuppoffrande med ideliga affischeringar och möten. Sommarläger och vapenträning knyter vänskapsband mellan medlemmarna, skriver NS. 

Knark tolereras inte, istället tränar högerextremisten kampsport.

Anders berättar hur han blev intresserad av litteratur genom Nordiska motståndsrörelsen: 

”Vi träffades i bokcirklar och studerade rasbiologi … härskarrasen … det här var något  jag brann för”, berättar Anders för NS.

För oss låter beskrivningen av Nordiska motståndsrörelsen som gratis reklam för organisationen och står i motsats till läroplanens anvisningar att motarbeta främlingsfientlighet och diskriminering.

00:00 / 00:00