Debatt: Ge flyktingar rätt till psykiatrisk vård i Sverige

Självmord, posttraumatisk stress och depressioner – asylsökandes psykiska ohälsa är ett utbrett problem med dystra följder för både de drabbade och samhället. Det bromsar nyanländas etablering och är skadligt, ibland livsfarligt. Att inte ta detta på allvar är inte bara vårdslöst, det är dumsnålt.

Socialstyrelsen konstaterade 2015 att 20–30 procent av nyanlända lider av psykisk ohälsa. Enligt Röda Korsets rapport från 2016 lider en tredjedel av de syriska flyktingarna av psykisk ohälsa. Av dem visade 30 procent symtom på posttraumatisk stress, som annars är vanligast förekommande hos krigsveteraner. Samtidigt ser vi en våg av självmord bland ensamkommande barn.        

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Flyktingar påverkas, precis som alla andra, negativt av traumatiska upplevelser och långvarig stress. Forskare delar ofta upp flyktingars psykiska påfrestningar i tre faser. Först utsätts de för stress hemma på grund av krisen eller konflikten, när situationen blir ohållbar och de måste fly blir flykten farlig och stressfylld och när de kommer fram och söker asyl väntar en maktlös och otrygg asylprocess. Innan man fått sitt uppehålls-tillstånd kan flera år av konstant hög psykisk påfrestning ha gått. 

I Sverige kan vi inte göra mycket åt trauman som skapats i flyktingars hemländer eller på vägen hit. Men vi kan hjälpa de asylsökande som kommit hit. Själva asyl-processen är en stressfylld period av nervös väntan, osäkerhet och brist på kontroll. Därför är det viktigt att arbeta för att göra asylprocessen så kort som möjligt.  

Sverige går dessvärre i motsatt riktning. Både förlängda handläggningstider och korta tillfälliga uppehållstillstånd förlänger stressperioden avsevärt, vilket Psykologförbundet pekade ut som ett starkt skäl att inte gå över till tillfälliga uppehållstillstånd. 

Förutom att psykisk ohälsa kan vara förödande för den egna livskvaliteten bromsar det också etableringen. Den som lider av en depression, är utbränd eller lider av posttraumatisk stress har otroligt svårt att lära sig svenska, anpassa sig i ett nytt samhälle eller skaffa sig ett arbete. Flyktingars psykiska hälsa är alltså inte bara ett humanitärt problem, utan även ett samhällsekonomiskt. I Sverige är redan etableringstiden lång och förlängs ytterligare om vi inte ser till ny-anländas psykiska hälsa.

Asylsökande har inte rätt till psykisk vård i Sverige. Under tiden man väntar på svar från Migrations-verket har man bara rätt till “vård som inte kan vänta”. Vill man motverka den psykiska ohälsan i tid måste detta ändras. Den psykiska hälsobilden bör undersökas precis som den fysiska redan när en flykting anländer till Sverige. Tillstånd som depressioner och posttraumatisk stress går att behandla, men det blir svårare ju längre tiden går.

I dag har även de med uppehållstillstånd svårt att få hjälp. I Sverige finns det bara traumacenter på sju platser i landet och köerna är långa. Politiken måste ta större ansvar och öka kapaciteten i traumapsykiatrin, utbilda de som arbetar med nyanlända så de kan se problemen tidigare och utveckla nya metoder för att bemöta behovet hos landets nyanlända. Det vore en humanistisk och ekonomisk investering i Sveriges framtid. Vägen in i ett nytt liv måste bli kortare för att Sverige ska kunna ha en generös asylinvandring framöver. Att förbise flyktingars psykiska ohälsa är att vara dumsnål.