Opinion
Debatt: Feminism utan kapitalism
Dagens ETC.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.
Den 8:e mars samlas alltid en brokig skara för att uppmärksamma internationella kvinnodagen. Feminismen är fortfarande inne - men vad gör den för nytta om den förblindas av twitterbråk och kortsiktiga mål utan att vara villig att bekämpa (eller ens prata om!) roten till kvinnors förtryck.
Den feministiska kampen måste förstå de strukturer och system som upprätthåller förtrycket av kvinnan och ha en vision för sann frigörelse. Att kampen mot förtryck inte endast går ut på att angripa symptomen i sig utan att attackera dess grundläggande orsak. När fokus läggs på ytliga mål som rätten att utsugas på samma villkor som män eller rätten för kvinnor att sexualiseras på samma sätt slutar feminismen vara ett verktyg för gemensam frigörelse från det som begränsar oss alla.
Vad många inte känner till är att det var främst socialdemokrater och arbetarklasskvinnor som våren 1910 samlades och deltog under vad som först kom att kallas socialistiska internationella kvinnodagen. Detta för att se vikten av feminismen som en förutsättning för det socialistiska och socialdemokratiska frihetsprojektet. Parollen var då “Rösträtt för kvinnor skall ena vår styrka i kampen för socialism”. Den feministiska kampen skulle alltså stärka kvinnornas möjligheter att befria sig själva och hela samhället.
Oavsett hur många starka Disney-prinsessor och “woke”TV-reklamer som fyller våra skärmar, oavsett hur många kvinnliga företagare och styrelseledamöter vi leds av kommer kvinnliga förtrycket att bestå - genom underbemannade arbetsplatser, genom många timmars obetalt hushållsarbete, genom en underfinansierad offentliga sektor och genom en genomgående sexualisering av kvinnors kroppar. Den liberala feminismen går helt enkelt inte långt nog när den nöjer sig med jämställda begränsningar. Ska vi vara fria, eller jämlikt förtryckta? En feminism utan klassperspektiv är inte bara en tandlös feminism, det är också en feminism beroende av det system den säger sig vilja bekämpa.
Feminismen måste återta sin utgångspunk i att vara en rörelse för en djupare frihet än så. Det är vinstintresset som skapar incitamenten för att smuggla in kvinnor till prostitution i våra städer. Det är samma vinstintresse som ser kvinnors arbetsmiljö lite mer värd att offra än männens som det vinstintresse som gör den stora andelen av männens trygghet på arbetsplatserna värda att offra för en större bonus till företagstoppen. För att enas i en sådan kamp måste vi släppa idén på att endast skrapa på ytan och angripa symptomen på förtrycket och faktiskt se det odemokratiska ekonomiska systemet som boven i dramat. Detta för att enas för ett gemensamt mål: byggandet av ett rättvist samhälle för alla!
Kampen för kvinnans frigörelse lyckas inte som en isolerad rörelse som splittrar folket. Den feministiska rörelsen måste vara en del av arbetarrörelsen för att över huvud taget kunna hota det system som systematiskt tjänar på förtrycket. Först då kan vi skåda frigörelsen i horisonten.
