Debatt: Faktaresistens i fiskedebatten

Bifångsterna i det pelagiska fisket är små och anses inte vara ett problem enligt ICES (Internationella Havsforskningsrådet). Att som Anders Englesson gör använda sig av enskild provtagning, och en flera år gammal rapport är oseriöst. De senaste rapporterna från ICES, såsom WBGAST 2015, som jag använt mig av menar att bifångsterna av lax i det pelagiska fisket är små och saknar betydelse. Detta understryks av att laxen då skarpsillsfisket pågår ännu inte kommit till det område där skarpsillen fiskas och att laxen kan simma fortare än den hastighet med vilken flyttrålen i skarpsillsfisket dras. Många laxar kan därför utan problem undvika att fångas i trålen.

Det storskaliga pelagiska fisket orsakar inte problem för det kustnära fisket enligt Havs- och vattenmyndigheten. Det gör däremot sälstammen som orsakar skador på fiskeredskap och fångster i det kustnära fisket. Det finns ett otal rapporter från olika myndigheter och fiskeriorganisationer som visar detta.

Att en så stor båt som den kommande Gitte Henning skulle fiska i Östersjön förefaller inte troligt. Det vore nämligen oekonomiskt. Denna slutsats understryks av att de baltiska länderna i 20 år haft så stora trålare, men de har aldrig fiskat i Östersjön. Det understryks också av att Gitte Henning främst har tillgång på kvoter i Nordsjön och Norska havet.

Problemen för sportfisket i Mörrumsån har inget med det pelagiska fisket att göra utan beror på sjukdomar och hybridisering (öring och lax korsar sig med varandra). Detta enligt en rapport från SLU Aqua. ICES-rapporten WBGAST 2015 visar att förhållandet faktiskt kan vara omvänt. Ökat skarpsillsfiske gynnar laxen då sjukdomsbenägenheten hos laxen minskar. 

När det görs användbar mat av giftig fisk som det storskaliga pelagiska fisket fångar Östersjön är det faktiskt inte ett problem. Fet fisk från Östersjön är farligt att äta för mycket av, men i form av lax eller omega-3-produkter går den att äta.

Att det fiskas närmare 1 miljon ton sill i världen, det mesta i Nordsjön och Nordatlanten är riktigt. Men det är bara den sill som fiskas i Östersjön som primärt används till fiskmjöl. Övrig sill används i huvudsak till konsumtion. 

Det är bara personer okunniga om fisket och fiskets villkor som kan vidhålla de ståndpunkter Englesson för fram. Han är som en klimatförnekare som vägrar ta till sig fakta och verklighet.

Anders Svensson
Debattör och bloggare på fiske.zaramis.se

Svar direkt:

Anders Svensson, följande är fakta:

Knappt 96 000 laxar utgjorde under 2015 Östersjöns totala kvot när det gäller lax. Av dessa var den svenska kvoten knappt 27 000 laxar.

Samtidigt har vetenskaplig forskning av havsforskningsrådets arbetsgrupp för lax och öring i Östersjön visat att mer än 200 000 laxar fångas som bifångst vid fiske efter foderfisk i Östersjön.

Alltså, samtidigt som en halv miljon sill och skarpsill trålas upp ur Östersjön fångas mer än dubbelt så många laxar som är tillåtet att fånga enligt den fastställda kvoten.

Att dessa fångster sedan blir foder i fiskodlingar där det går åt 2–5 kilo fisk för att föda ett kilo lax, gör bara skandalen än större.

Förstår man inte detta har man fastnat alltför hårt i industrifiskets lobbynät.

Anders Englesson
gruppledare för Miljöpartiet i Karlshamn.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.