Debatt: Ett plantage är inte en skog

Just nu pågår FN:s World Forestry Congress i Sydafrika, och parallellt pågår också en konferens med miljöorganisationer och sociala rörelser runt om i världen. Idag planeras en stor demonstration mot "fake forests", för att protestera mot att trädplantage framställs som likvärdiga med artrik naturskog.

Kanske tänker du då på tropisk regnskog som skövlas för att ersättas med artfattiga eukalyptusplanteringar. Detta är ett allvarligt problem, men även i Sverige har vi trädplantager, även om våra monokulturer består främst av de inhemska arterna gran och tall. I ett plantage är alla träden samma art och ålder, och träden huggs ner innan de hinner bli gamla och kan bli hem åt arter som behöver gamla och döda träd för att överleva. Resultatet blir att även den svenska skogsindustrin driver på den globala artutrotning som människan orsakar.

Trycket mot världens skogar är hårt, och det globala skogstäcket fortsätter att minska. Trycket blir bara hårdare när skogen förutom virke och pappersmassa också ska producera bioenergi. Här i Sverige talar skogsindustrin sig varm för skogen som källa till biobränslen för att ersätta fossila bränslen, och skogen som sänka för koldioxid. De säger att en "biobaserad" ekonomi kan rädda klimatet. Men de vill inte kännas vid att biobränslen från skogen inte kan betraktas som koldioxidneutrala, eftersom det tar lång tid för en skog att växa upp igen, och eftersom markstörningar leder till ytterligare läckage av växthusgaser. Ännu mindre vill skogsindustrin kännas vid att vår nuvarande konsumtion aldrig kan upprätthållas till och med om vi hänsynslöst skulle sopa rent varenda kvadratkilometer av tillgänglig landyta på biomassa. Det kan inte ersätta den mängd fossila bränslen vi använder, som bildats under miljontals år.

Här i Sverige hotar den ökande jakten på biobränslen de få oskyddade naturskogar vi har kvar. Om vi lyfter blicken, så leder EU:s uppmuntran av skogsbiobränslen till import främst från USA och Kanada, med ökat plantagebruk och avverkningar av artrik nordamerikansk naturskog som följd. Ännu importeras inte mycket skogsbiobränslen från syd, men framtida expansion av plantagebruk för biobränsle kommer att hota lokal försörjning av både mat och bränsle. Sociala rörelser runt om i världen talar om "energisuveränitet" som ett parallellt begrepp till "matsuveränitet", och betonar vikten av lokal demokratisk kontroll av naturresurser för att tillfredsställa lokalsamhällens grundläggande behov.

Skogsindustrins bild av att skogsbruk kan rädda klimatet är en illusion, som kan verka lockande för den som hoppas att "business as usual" kan upprätthållas genom att helt enkelt ersätta olja med biodrivmedel. Vi måste inse att minskad konsumtion av energi och andra produkter är en nödvändighet, och att plantager inte kan ersätta artrika skogsekosystem.