Ensidig syn på TTIP

TTIP ska främja den ekonomiska tillväxten genom mer konkurrens, det lovar politikerna i Europa och USA. Att lönerna ska växa eller att man får det lättare lovar de inte. Det är näringslivets profiter som ska växa och då måste konkurrensen mellan företagen och staterna skärpas. Politikens uppgift är nationens kapitaltillväxt. Den kapitalistiska konkurrensen ska radikaliseras, statliga regler diskriminerar affärsverksamheten och stör den fria konkurrensen. Framför allt ska TTIP hindra BRIC-staterna att servera nya villkor för världshandeln innan USA och EU hinner bestämma hur deras kapitalistiska företagare ska tjäna pengar på världsmarknaden. Det är på tiden att tänka efter om man vill leva i en värld där man är beroende av affärsintressen.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Ska det verkligen vara bra att människors liv är beroende av företagens lönsamma affärer och att politiken förvaltar det beroendet? Sysselsättningen i ett kapitalistiskt samhälle hör till de värden som besvärjs när det handlar om företagens profit. Statsmakten vill mer tillväxt åt företagen. Det ska vara en tjänst åt folket. Vanligt folk är beroende av att företag sysselsätter dem, en arbetsplats är den enda inkomsten man har om man inte är välsignad med rikedom själv. Men arbetsplatser ska vara lönsamma för företaget. Livstid och fysisk kraft förbrukas i arbetsgivarens tjänst. Arbetskraften fungerar som en förslitningsdel i samhällets produktionsprocess – den förbrukas och slits ned för att ägande mätt i pengar ska växa, den form som rikedom har i en kapitalistisk ekonomi. Det är inget som affärsvärlden vore skyldig människorna i samhället.

Att industri, tjänstesektor och varuhandel bedriver profitintresset systematiskt och hänsynslöst, att produkter och tjänster ska spela in vinst till firman och onödiga utgifter ska minskas, vet alla. I marknadsekonomin handlar det inte om konsumenters behov av bra och miljöanpassade saker. Likgiltigt vad konsumeras, varorna är alltid förorenade på ett eller annat sätt, arbetskrafterna behandlas hänsynslöst. Industriutsläpp förorenar vattendrag och förgiftar luften, genteknik används till livsmedelsproduktion, inverkan på människa och natur är okänt.

Listan på den skada som redan gjorts och de skador som kan drabba människor när TTIP låter hindren för affärsfolkets frihet falla bort är ändlös. Det är alltså ingen som tror att koncernerna som förorsakar skadorna frivilligt skulle avstå från profit. Protesterna mot TTIP utgår ifrån att man måste tvinga företagen och att statsmakten kan tvinga dessa aktörer att gå med på restriktioner som kostar dem pengar och minskar vinsten. Varför har staterna inte tvingat företagarna hittills? Hur har vinstintresset fått makten att göra hela samhället beroende av att affärer avkastar profit?

Principen att nationens affärsliv måste löna sig gäller ovillkorligt. Miljöskyddet begränsar utsläpp, kemikalier och läkemedel tillåts av den makt som gett privata vinstintressen rätten att använda hela samhället – statsmakten. Staten kan begränsa företagens vinstanspråk för att denna rätt redan gäller.

Protester som kräver att staterna inte ska införa TTIP, uppfattar staten enbart som skyddsmakt för folket som drabbas av kapitalets hänsynslösa härjande. Det är en ensidig syn. Har staten verkligen den uppgiften? Har affärsvärldens legitima profitintresse tagit sig för stora friheter som staten måste begränsa?

Är politiken verkligen instansen som ska jämna ut motsättningar mellan profitgirighet och välfärd när skadorna för miljö och hälsa gått "för långt"? Tron på ett statlig ingripande som kunde rätta till affärsverksamhetens verkan på miljö och hälsa, visar att man varken tar statens uppgifter eller profitanspråken som ansvarar för den långa listan av skador, riktigt på allvar.

Politiken känner till att konkurrensen om profit skadar miljö och hälsa. Politikens princip är att gagna affärsintresset. Att syssla med att jämka samman de motstridiga intressena förutsätter att motsättningen mellan kapitalets och folks behov redan finns. De uppgifter man tillskriver politiken finns inte. I stället vårdas förtroendet i politiken, som hittills inte "lyckats" skydda folk och land mot skadegörelse, för att det politiska kraftförhållandet inte räckt till. Alla statliga åtgärder stiftas för att nationens ekonomi ska avkasta vinster på världsmarknaden. När samma politiker vill ha TTIP, som kan försämra livet för konsumenter och arbetare och förstöra miljön värre, kan det inte vara så att politiken har missat sina uppgifter. De vill verkligen ha det så.

Och att nya politiska regelverk som ska justera konkurrensen skulle betyda att staten i framtiden skulle hålla sig borta från ekonomin är väl ett missförstånd, USA och EU bråkar om nya statliga regler för konkurrensen. Folkrepresentanterna i en kapitalistisk ekonomi är bundna till statsskicket kapitalistisk marknadsekonomi som definitivt inte ändamålet att förbättra livsvillkoren för löntagarna, som jobbar för dessa nödvändigheter.