Debatt: En total katastrof för integrationen

Trots att polisen stoltserar med att man har tagit tongivande kriminella aktörer faller fler ungdomar offer för den våldsspiral som många sakkunniga har börjat kalla för epidemi.

Inrikesministern, statsministern och diverse politiker har lovat krafttag, främst förebyggande insatser och en ljusare framtid för ungdomarna. Men ingenstans har man presenterat konkreta förslag som grundar sig i logik och stark vilja. Förorterna har hunnit brinna och till och med skvätt några bloddroppar på elitsamhället.

Min förort, Tjärna Ängar, har även fått ett eget avsnitt av Uppdrag granskning, ett reportage som konstaterade att kommunen saknade handlingsplan trots att området ligger på en priolista hos både stat och polis. Man kan säga att vi bevittnar ett misslyckande, en total katastrof när det kommer till integration, levnadsstandard och förvaltning av underklassens medborgare i ett av världens rikaste länder.

Avsaknaden av handlingsplaner är inte heller unik, flera kommuner saknar plan och både skolor och det samhälle barnen får växa upp i saknar skyddsnät eller trygghet som folkhemmet brukade vara känt för.

Något drastiskt behöver hända för att vi ska kunna ge utsatta barn med familj en chans. Överfulla anstalter löser man inte bäst genom att skicka interner till hyrda fängelseplatser utomlands. Man skapar heller inte ett starkt samhälle när man exkluderar den halva miljon som bor i de utanförskapsområden som blivit översvämmade med frustration.

Att naivt föreställa sig ett samhälle utan kriminalitet är en ­illusion som aldrig kommer bli sann. Man har märkt att våldet fortsätter även om tongivande aktörer sitter inne, man ser också att nätverksmiljön håller sig stark trots färre gängkriminella på gator och torg. 

Hade vi befunnit oss i ett annat europeiskt land hade de styrande politikerna fått avgå. Vi hade heller inte haft ett sådant samhälle om någon lyssnade från första början. 

Trots att många förslag på förbättring är inflikade i karaktärernas tankar i min debutroman “Inga utvägar” kommer de mest avgörande här. 

Klipp ut och spar, politiker!

Det är detta vi måste förbättra om vi vill se våra ungdomar vid liv och utan en Glock-19 i handen:

1. Öka antalet tulltjänstemän ­specialiserade på vapenfynd och ammunition. Tillsätt regionala grupper med primärt fokus på ­vapenfabriker i svenska städer för att få stopp på import och tillverkning av dödliga skjutvapen.

2. Se till att kommande flyktingar portioneras ut jämnt mellan alla kommuner med lagen som stöd för ökad integration.

3. Obligatorisk undervisning med start i lågstadiet i konflikthantering och sorgebearbetning för samtliga barn.

4. Öka antalet fältassistenter och satsa mer på avhopparprogram som inte är kopplade till Polismyndigheten för att ge en ärlig chans till den som tagit fel steg i livet.

5. Höj barnbidraget till behövande familjer efter tydligt regelverk då vi ser att fattigdom och kriminalitet hänger ihop i många rapporter.

6. Skapa ett nytt skolsystem där ett begränsat antal från samma postnummer får gå på samma skola för att skapa bekantskaper över olika samhällsklasser.

7. Flytta fler jobb till våra utanförskapsområden och gör skol­undervisning (SFI, Komvux) mer attraktiv för att få bukt med den stora arbetslösheten.