Debatt: Elsparkscyklar är ingen klimatlösning

Elsparkcykeln är en kontroversiell företeelse som har gett upphov till debatter om nedskräpning, trafikbrott, delningsekonomin och tekniska lösningar för att minska klimatutsläppen. Vår slutsats är att elsparkcyklarna endast är ett symtom på att det rådande  vinstdrivna resursallokeringssystemet är ineffektivt och att mer demokratisk styrning av kapital behövs.

Som flera debattörer påpekat har elsparkcyklarna lett till nedskräpning och oaktsamhet. Det har som konsekvens att hand- och ansiktsskador nu ökat kraftigt. Detta betyder kostnader för det offentliga och lidande för individen samtidigt som elsparkcykelföretagen tjänar pengar: förtjänsterna privatiseras och kostnaderna socialiseras, typiskt för vår samtida kapitalism.

Men tjänar de pengar i den en gängse bemärkelse? Nej, elsparkcykelbranschen är inte lönsam, då företagen helt enkelt inte går med vinst. Orsaken till att fenomenet ens existerar är den långa period med låga räntor där kapitalägare desperat letar efter investeringsmöjligheter som kan ge en någorlunda avkastning på insatt kapital. Drivet av förhoppningar om framtida vinst skapas alltså ett ”behov” hos ett köpstarkt segment i befolkningen för att kapitalet måste hamna någonstans där avkastning kan maximeras. Detta samtidigt som faktiska behov hos mindre köpstarka grupper i samhället som behöver ett smidigt och enkelt sätt att ta sig runt i stadsmiljön, till exempel rörelsehindrade, inte tillgodoses. Tvärtom försvåras nu synskadades rörlighet i stadsmiljön.

Ofta hävdas det, bland annat på DN:s ledarsida, att elsparkcyklarna är en klimatnytta då de är eldrivna och kan ersätta bilresor. Om detta var riktigt skulle det kanske förmildra det faktum att de skräpar ner våra städer. Men tyvärr har det visat sig att elsparkcyklarna i första hand ersätter gång- och cykelresor och i andra hand kollektivtrafik, båda oönskade utfall. I Paris där deras användande har studerats visade det sig att endast 8 procent (!) av elsparkcykelresorna ersätter bilresor. Muskelkraft ersätts med aluminium, ledningar och litiumjonbatterier.

Även om elsparkcykelresorna endast hade ersatt bilresor så skulle de fortfarande inte vara klimatnyttor. I ett livscykelperspektiv, var utsläpp från produktionen räknas in och det faktum att elsparkcykeln i genomsnitt bara används i sex veckor är de per personkilometer värre sett till klimatutsläpp jämfört med att åka bil. Detta enligt en studie från North Carolina State University i USA.

Pudelns kärna är att syftet med dessa företag inte är som deras kommunikatörer och vissa politiker vill få oss att tro, att skapa möjligheter för miljövänliga transporter, utan att maximera avkastningen på insatt kapital. Istället för att förlita sig på att klimathotet ska hanteras av dåligt fungerande marknader anser vi att det behövs en annan styrning av vår ekonomi.

Ett första steg vore att kommuner och/eller regioner om intresse och efterfrågan finns, själva upphandlar och administrerar klimatnyttiga mikrotransportmedel. Detta skulle säkra transportmöjligheter för fler grupper och att klimatet och allmännyttan går före kortsiktiga vinstintressen.Vi instämmer med Wolodarski att politiska slutsatser från elsparkcykelboomen inte bör begränsas till sektorn i sig. Det övergripande problemet är inte Voi och dess konkurrenter utan de mekanismer som gör dem möjliga, som styr kapital in i en oändlig rad onödiga och slösaktiga “startups”. Istället behöver vi demokratiskt rikta detta kapital mot riktiga lösningar för det monumentala och existentiella problem vi står inför: den rådande klimatkollapsen.

////

Anton Ösgård, utbildad urbangeograf och obunden debattör

Jonas Algers, utbildad ekonom och obunden debattör