Debatt. .

2018-04-26 10:10
Foto: Anders Wiklund /TT

Eldsjälar bränner ut sig på mäns våld mot kvinnor

Kvinnojourer arbetar ensamma med att förebygga det som av WHO är klassats som ett av världens stora folkhälsoproblem. Vi frågar oss om detta arbete verkligen ska bygga på och vara beroende av att det finns eldsjälar?

I vårt arbete med våld i nära relationer har vi mött många kollegor som bäst kan beskrivas som eldsjälar, de brinner för sitt arbete, för att våldsutsatta vuxna och deras barn ska få leva ett liv fritt från våld. De jobbar ofta mer än vad som är hälsosamt och sällan med tillräckligt stöd från organisationen och/eller med tillräckliga ekonomiska resurser.

Många arbetar ensamma, utan kollegor att dela arbetets belastningar och glädjeämnen med. Själva bär de på sina axlar ansvar för att följa lagstiftningen och arbeta rättssäkert, att lösa akuta skyddsplaceringar där kvinnors liv står på spel, att hantera svåra samtal med traumatiserade personer och att lösa bostadssituationen på kort och lång sikt. De arbetar ensamma med att förebygga, det som av WHO är klassats som, ett av världens stora folkhälsoproblem. Vi frågar oss om detta arbete verkligen ska bygga på och vara beroende av att det finns eldsjälar? Eldsjälar som ofta själva drabbas av ohälsa just på grund av sitt arbete.

Många professionella som arbetar med våld i nära relationer upplever att de våldsutsattas liv och hälsa står på spel om den professionella inte finns där för dem. Många kan uppleva att behoven, av förklarliga skäl, är bottenlösa och att de hur de än gör, hur många timmar de än jobbar per dygn, aldrig räcker till. Många erfar även att samhällets hantering och bemötande av frågan ofta brister och att de själva därför i sitt arbete måste kompensera för andra myndigheters brister och/eller dåliga bemötande. Tanken på att kunna stanna hemma från jobbet om man är sjuk eller att ta ut den där behövliga semestern kan därmed kännas omöjlig.
Vem skulle då finnas där för de våldsutsatta kvinnorna?

Våld i nära relationer är i jämförelse med andra sociala problem ett relativt nytt arbetsområde inom socialtjänsten. Sedan 2007 ska dock kommunerna enligt lagstiftningen (Socialtjänstlagen) arbeta med våldsutsatta vuxna och barn. Det är kommunerna som har det yttersta ansvaret för att skydda och ge stöd. Trots detta tycks detta arbete i många kommuner fortfarande inte vara prioriterat. Vi erfar att frågan om våld i nära relationer inte jämställs med andra sociala problem i kommunernas socialtjänster och att arbetet är på undantag – utan egen budget, utan någon styrning från chefer och utan uppföljning. Ingen vet egentligen hur många våldsutsatta som finns i kommunen och vilka resurser som därmed egentligen behövs för att skydda, stötta och förebygga ytterligare våld.

Unizons årliga Kvinnofridsbarometer, som är en extern granskning av kommunerna, visar att få kommuner exempelvis har mätbara mål för arbetet med kvinnofridsfrågor. Hälften av kommunerna har ingen analys över hur många våldsutsatta kvinnor som bor i kommunen och vilket skyddsbehov de har. Var tredje socialchef saknar helt utbildning om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Det som är gemensamt för de kommuner som rankas lågt i barometern är att arbetet med våld i nära relationer inte är prioriterat och att arbetet ofta faller på eldsjälar.

Eldsjälarna gör skillnad för de våldsutsatta, de skyddar mot fortsatt våld och de räddar liv. Att vara en eldsjäl inom socialt arbete är dock en riskfaktor för att själv drabbas av psykisk ohälsa. Afa Försäkring visar exempelvis i en rapport från 2016 att den yrkesgrupp som i högst grad risker långtidssjukskrivning på grund av sitt arbete är anställda inom socialt arbete.

Vad händer då om en eldsjäl blir sjuk? Vem finns då där för de våldsutsatta och deras barn, vem lyssnar och tröstar, vem planerar för deras säkerhet och vem bär deras väskor på väg till det skyddade boendet?

För att samhällets ska kunna skydda dem som blir utsatta för våld i nära relationer, förebygga ytterligare våld och rädda liv behöver de som arbetar med frågan få rätt förutsättningar för ett hållbart arbete. För att arbetet med våld i nära relationer ska bli hållbart krävs att kommunerna nu på allvar börjar prioritera frågan och att våld i nära relationer jämställs med andra sociala problem och arbetsområden. Arbetet med våld i nära relationer måste få ta plats och resurser och inte vara beroende av eldsjälar!

Vi menar dels att kommunerna nu behöver arbeta mer strukturerat med frågan och tillsätta de resurser som behövs utifrån de faktiska behov som finns. För att göra detta krävs ordentliga analyser av hur omfattande problemet är i varje kommun, hur många människor som lever med våld i nära relationer sin vardag och vilka behov av skydd och stöd som finns. Vidare behöver de styrande politikerna och arbetsledning få kunskap och förståelse för att arbetet med våld i nära relationer tar tid, att det är komplexa processer och att det är ett svårt och belastande arbete för den professionella hjälparen som därför aldrig bör arbeta ensam.

DIGITAL PRENUMERATION

TVÅ VECKOR GRATIS!

Läs alla artiklar från Dagens ETC utan kostnad första två veckorna. Därefter är priset 199 kronor/månad. Ingen bindningstid. Du får dessutom Dagens ETC direkt till din mejl, alla dagar i veckan. Beställ för att läsa direkt.

Genom att klicka på ”Prenumerera” godkänner du prenumerationsvillkoren och samtycker till att ETC-företagen hanterar dina personuppgifter

Linn Moser Hällen, Evelina Sinisalo 
Socionomer, författare och föreläsare om våld i nära relationer