Debatt: Ekonomisk ersättning för skadligt arbete farlig väg att gå

Dagens Arbete berättade nyligen att verkstadsklubben vid Atlet Unicarriers i Mölnlycke har tecknat ett avtal, som ger lönekompensation till dem med bundet arbete. Bundet betyder här nästan bokstavligen att man är fastsurrad vid sin syssla, vilket illustras med att man inte kan gå på toaletten när man vill.

Kompensationen är någorlunda anständigt tilltagen. En tregradig skala ger 525, 700 eller 1 137 kronor mer i månaden beroende på hur bundna arbetsuppgifterna är. Vid en första anblick kan det se ut som en bra överenskommelse. Extra påfrestningar i arbetet kompenseras med bättre betalning. Men det är en farlig väg att gå.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Hur kan det vara farligt att begära kompensation för påfrestande arbete? Är det inte rimligt att få anständigt betalt för slitsamt arbete? Jo, självklart skall man bra betalt för arbete som tär på kroppen och välbefinnandet. Problemet handlar om något helt annat. Det handlar om vad man kan påverka och vad man tvingas godta som ofrånkomliga fakta. En extra slant för olägenheten att arbetet inte tillåter arbetaren att gå på muggen när nöden trycker på, riskerar att förvandla denna bundenhet till hårda fakta om arbetet – fakta som inte går att påverka, bara ge viss kompensation för.

Det går säkert att tänka sig jobb som inte medger avbrott, eller som åtminstone fordrar en ersättare om man skall kunna gå ifrån en stund. Men det gäller inte alla jobb. Och framför allt, det gäller inte med någon inneboende nödvändighet. Detta måste man hålla i minnet när man läser den kortfattade bakgrunden till överenskommelsen. ”Arbetsuppgifterna på Atlet Unicarriers i Mölnlycke har blivit mer styrda och bundna.” Så är det säkert, men det har inte bara blivit så. Arbetets utformning styrs inte av naturlagar, utan av högst mänskliga beslut. Sådana kan alltid påverkas, oavsett vad som hävdas av dem som utövat den bestämmande makten. När det handlar om utformningen av arbetet utropar arbetsköpare gärna: ”Härtill var jag nödd och tvungen.” Det ger ett övertag att kunna påstå att det inte finns några alternativ. Att man bara gör det som är nödvändigt och ofrånkomligt. Det enda möjliga. Yttre krafter – konkurrensen, marknaden, globaliseringen, eller något annat gångbart – bestämmer, och vi anpassar oss. Möjligen kan arbetsköparen medge viss kompensation för olägenheterna. Hellre det än att medge att de som utför arbetet skulle kunna ha inflytande över dess utformning.

Ur facklig synvinkel är det förvisso en framgång att utverka kompensation för hårdare arbetsvillkor. Men det är en kortsiktig framgång och en vansklig väg att beträda. Man kan jämföra med synen på olyckor i arbetet. I början av 1900-talet var det fortfarande en utbredd uppfattning att industriarbetet till sin natur var riskfyllt. Olyckor var ett ofrånkomligt inslag, som det inte gick att komma ifrån. Vissa yrken var så skadliga att lönen måste vara stor nog att ge en sparad slant att leva på när yrkets sjukdomar tog arbetsförmågan ifrån en. Stegvis förändrades detta synsätt. Det fanns ingen anledning att godta skadliga arbetsvillkor som ett givet faktum eller olyckor som något ofrånkomligt. Risker och hälsovådlighet gick att alltid att påverka. Istället för att kompensera för risken att dö på jobbet skulle man se till att ingen behövde riskera att dö.

Även om det är en bit kvar att gå, så talar den långsiktiga trenden för dödsfall på arbetsplatserna sitt tydliga språk. Med arbetsskador är det lite knepigare. Det dyker hela tiden upp nya hälsofaror i arbetet. Därför är det viktigt att hålla fast vid att det inte ligger i något arbetes natur att vara vådligt för hälsan. Allt går att påverka. Det är en fråga om prioriteringar, vilket i praktiken är detsamma som att säga att det är en fråga om makt. För det är alltid någon som bestämmer vad som skall prioriteras. 

Den senaste arbetsskadestatistiken visar att en växande andel av hälsoriskerna i arbetet hänger ihop med arbetsorganisationen. Hårt slimmade organisationer utsätter arbetskraften för hög fysisk och psykisk belastning. Denna ordning motiveras gärna med hänvisning till att man måste effektivisera för att möta konkurrensen, marknaden, globaliseringen, eller annat lämpligt mantra. Men det finns inget som med naturnödvändighet förvandlar en viss konkurrenssituation till skadliga arbetsvillkor. Det handlar inte om naturkrafter, som vi måste ta hänsyn till, utan om konflikter mellan samhälleliga krafter. Dessa kan i och för sig agera med större hänsynslöshet än naturen, men de kan också mötas av mobiliserad motmakt. Därför kan vi aldrig gå med på att ”utvecklingen kräver” något, som om det inte funnes några alternativ. 

Det är mot denna bakgrund jag tror det är en farlig väg att beträda, om man begär kompensation för att arbetena ”har blivit mer styrda och bundna”. De har inte blivit, de har gjorts. Och det finns all anledning att fråga varför arbetet har gjorts mer styrt och bundet. Och vem som gjorde det. Och om det verkligen måste vara så. Och ge våra egna svar. Pengarna kan vi behålla ändå.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.