Debatt: Efter vilka normer dömer vi våra politiker?

Det mesta är redan sagt vad gäller Mehmet Kaplans middag med Grå Vargarna, Yasri Khans hälsning och nu senast Semanur Taskins avhopp. Debattörer och företrädare från höger till vänster sluter upp och är alla överens om att det finns tydliga värderingar och normer att efterfölja här i Sverige.

Det finns en rad studier som visar hur ”invandrare” konstrueras som grupp av media och positioneras som ”den Andre” i relation till ett svenskt ”vi”. En andrafiering, skapande av ”den Andre”, som står i motsats till en föreställd demokratisk, jämställd och fri ”svenskhet”.

När man arbetar med reklam finns det någonting som kallas för ”The Advertising Rule of 7” som går ut på att du behöver se en reklam minst sju gånger för att ta till dig av ett budskap. Andra säger att det handlar om tre gånger. När vi dagligen blir matade med artiklar som ensidigt beskriver islam och muslimer som problem och bidragande till spänningar i samhället förstärks stereotyper och blir till ”sanningar” – för både höger och vänster.

Så om vi nu värnar allas lika värde och dömer Kaplan och Khan som individer:

När Tobias Billström (M) konstaterade att de som flyr till Sverige inte är ”några trevliga blonda svenska damer” – stod han då upp för den jämlikhet era gemensamma normer och värderingar står för? Ställde ni något krav på avgång? Lämnade Fredrik Reinfeld politiken för att han kände sig misstänkliggjord av samhället och sina kollegor som vit man?

När Anders Sellström (KD) delade sexistiskt material på sin Facebooksida – stod han då upp för den jämställdhet era gemensamma normer och värderingar står för? När han kommenterade ”Jag är absolut ingen sexist, det kan du nog fråga alla mina vänner om”, lyssnade ni till honom som en enskild individ eller som en representant för en grupp?

Att som muslim bryta emot rådande normer innebär ett ifrågasättande av föreställningen om det ”kollektiva medvetandet”. Ett ”kollektivt medvetande” som vilar på en europeisk historia fylld med korståg, kolonialism och slaveri. Majoritetssamhället upplever rådande normer som någonting neutralt vilket gör förståelsen för andra grupper både homogen och bristfällig. När Yasri Khan väljer att hälsa genom att inte ta i hand utmanar han den rådande normen och dess position som det neutrala. Vår tro på gemensamma normer utgör grunden för ett ”kollektivt medvetande” där klass, kön, religion och etnicitet som värderingsgrund osynliggörs. Samma gemensamma normsystem har under historiens gång använts för att legitimera förtryck och upprätthålla rådande orättvisor.

Den svenska jämställdheten är som starkast när ”de Andra” får representera det icke-jämställda. Något som ofta har en stark koppling till islamofobiska föreställningar om förtryckande praktiker. ”Det måste finnas utrymme för oss att vara individer”, sa Yasri Khan i sin intervju med TV4. När Semanur Taskin får frågan om varför hon lämnar blir svaret att hon ”inte längre känner sig trygg inom politiken eller sitt förbund. Hon känner sig misstänkliggjord av både politiken och samhället”.

Efter vilka normer dömer vi våra politiker? Så länge svaret på den frågan är vithetsnormen finns det ingen plats inom politiken för dig som individ om du är muslim.