Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Dra ut den ekonomiska respiratorsladden för SAS

Bild: Foto: Johan Nilsson / TT

Dagens ETC.

När SAS vd, Rickard Gustafson, nu pratar om att bolaget så snabbt som möjligt ska komma tillbaka till ”normalnivåer”, blir han en tydlig representant för en flygindustri som befinner sig högt upp i det blå och tycks tro att de aldrig behöver landa i den verklighet som klimathotet utgör. Det skriver Mikael Sundström, ordförande i Jordens vänner.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Med förluster på 1 miljard kronor i månaden ser läget illa ut för SAS. Det finns egentligen inget som talar till bolagets fördel. Inte sedan 11 september 2001 har idén att sätta sig på ett långdistansflyg känts så ofräsch. 

Staten backar upp som säkerhet för mångmiljardlån och efter framgångsrikt lobbyarbete har den privata storägaren Jacob Wallenberg även fått regeringen att ge upp till 5 miljarder kronor i direktstöd (själv tvekar han).  Men det finns många skäl för staten att släppa taget om SAS nu.

När SAS vd, Rickard Gustafson, pratar om att bolaget så snabbt som möjligt ska komma tillbaka till “normalnivåer”, blir han en tydlig representant för en flygindustri som befinner sig högt upp i det blå och tycks tro att de aldrig behöver landa i den verklighet som klimathotet utgör.

Innan vi pumpar skattemiljarder in i ett läckande bolag behöver vi våga ifrågasätta vad som är samhällsviktiga flygresor. Fritidsresandet står för 80 procent av svenskarnas utrikesflygande. När bolag som SAS säljer billiga biljetter för att besöka ett fotbollsderby i Manchester eller en partyhelg i Barcelona – krossar man de små miljöframsteg bolaget gjort genom bränslesnålare motorer och gröna inflygningar. 

Den internationella flygtrafiken är dopad genom undantag från bränsle-, energi-, koldioxidskatter och moms. Det har bidragit till en kraftig överetablering, vilket har tvingat fram osunt låga flygpriser och konkurrens genom försämrade personalvillkor. Hur sorgligt det än är för de anställda som förlorar sina jobb är det bra att flygbolag nu håller på att slås ut. Med en sundare konkurrens kommer priserna att stiga, och med en flygindustri som är handlingsförlamad i klimatfrågan är det detta eller förbud som i dagsläget är nödvändigt.  

Tyvärr ser vi nu hur ledande politiker ännu en gång faller in i idén att det går att stötta flygindustrin och samtidigt driva klimatpolitik. Men inget talar för att det är sant. Nyligen gick det enda kvarvarande seriösa utvecklingsprojektet för större elflyg i kras och även politiker behöver ifrågasätta om vi ska offra ännu mer av våra främsta koldioxidsänkor – skogen, för snabba nöjesresor. Biobränsle kommer dessutom aldrig att kunna bli en storskalig lösning. Inte ens flygets egen branschorganisation ICAO tror på den. 

Det klimatinitiativ som organisationen presenterat innebär inga utsläppsminskningar från flyget. Istället bygger det på fortsatt ökade klimatutsläpp, som man säger sig kunna kompensera genom andra åtgärder. Att branschen nu dessutom fått panik, eftersom de basnivå-år som man beslutat utgå ifrån sträcker sig in i coronadrabbade 2020, och därför vill omförhandla så att endast rekordflygåret 2019 ska räknas, visar vilken brist på klimat­ansvar sektorn lider av. 

Idén att statliga pengar ska användas för att försöka rädda Wallenbergs privata investeringar är såklart tokig i sig självt.

Men sett till hur SAS och flygindustrin har misslyckats med att klimatanpassa sin verksamhet och den brist på verklighetsförankrade miljölösningar som branschen lider av, är den också destruktivt. Wallenberg är en av de näringslivsföreträdare som i coronadebatten uttalat att skyddandet av våra äldre måste vägas mot de samhällsekonomiska kostnaderna. Låt oss ta honom på allvar och låta det 74-åriga bolaget, utan större samhällsnytta och med omfattande riskfaktorer, självdö istället för att lägga det i en ekonomisk respirator.  

00:00 / 00:00