Debatt: Detta är valets viktigaste fråga

År 2002 ägde de rikaste hundratusen personerna i Sverige 18 procent av landets förmögenheter. Nu är deras andel mer än dubbelt så stor, 42 procent. Tar man den rikaste tiondelen äger de 78 procent av förmögenheterna. Inte heller sedan början av 1800-talet har de privata förmögenheterna varit så stora som nu jämfört med Sveriges nationalinkomst på ett år, 465 procent. På andra sidan finns den stora majoriteten av människor, 60 procent, som inte har någon nettoförmögenhet alls, utan där skulder istället överväger.

Det är allvar nu. Ge ett bidrag till ETC Stödfond för att säkra utgivningen av Sveriges enda rödgröna dagstidning. Använd ETC Varuhuset eller:
Swisha: 123 508 754 9
BG: 5372-9141  

Exemplen, som ges i sociologiprofessorn Göran Therborns nya bok Kapitalet, överheten och alla andra (2018), belyser en utveckling som på djupet påverkar våra liv, men som sällan blir föremål för större debatt och är svårt att hitta frågor om i valkompasserna. En omfördelning av pengar och makt från befolkningens majoritet till de rikaste som faktiskt saknar motstycke i modern tid. En utveckling mot en hela tiden ökande ekonomisk och social ojämlikhet som pågått sedan 1980-talet och som – vilket tungt vägande organisationer som OECD länge varnat för – går fortare i Sverige än i något annat av världens rikare länder.

Det är mycket som bidragit till denna utveckling. Mindre utjämnande inkomstbeskattning. Slopad skatt på arv och förmögenheter. Avdrag som mest gynnar de ekonomiskt starka. Privatiseringar av sådant som tidigare ägdes gemensamt. Ett världsunikt system där privata bolag kan ta ut obegränsade vinster från skattemedel ägnade till vård, skola och omsorg.

Vart ekonomisk och social ojämlikhet leder är väl belagt i forskning. Som bland annat folkhälsoforskarna Richard Wilkinsson och Kate Pickett visat i böckerna Jämlikhetsanden (2009) och En trösterik sanning (2015) har mer jämlika samhällen bättre resultat på nästan alla områden. En orsak är de kraftfulla socialpsykologiska mekanismer av stolthet och skam som hör samman med social värdering och som djupgående påverkar hur människor fungerar. Där det är mer jämlikt gynnas social rörlighet och tillit till varandra och samhället. Där ojämlikhet råder cementeras sociala positioner, ökar bevisligen psykisk och fysisk ohälsa, kriminalitet och misstro.

Sverige är rikt. Istället för att låta en allt större del av de värden vi skapar gå till privata förmögenheter, banker och inkassobolag, kunde de användas till att jämna ut skillnader i livsvillkor, få järnvägar och skolor att fungera, bygga bostäder som människor med vanliga inkomster har råd att bo i.

Med idéer om ökade avdrag, sänkta löner för vissa grupper, marknadshyror och fortsatt vinst i välfärden driver de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna en politik som skulle fördjupa de ekonomiska skillnaderna ytterligare. Inte heller Socialdemokraterna har gjort tillräckligt för att bryta utvecklingen. Det enda parti som hittills lagt fram skarpa förslag är Vänsterpartiet och det är – oavsett ideologisk syn i övrigt – orealistiskt att tro att en omorientering mot ett mer jämlikt samhälle kan ske annat än genom ett starkare inflytande från vänster. 

Låt oss inte bli lurade att låta valet handla om isolerade frågor – som asylinvandringen, som redan ligger på EU:s miniminivå, eller brottsligheten, som på det hela taget inte har ökat – utan om vilken grundläggande riktning vårt samhälle ska ta. Fortsätta på den inslagna vägen att fördela om ännu mer till de rikaste. Eller byta riktning mot ett ekonomiskt och socialt jämlikare samhälle. I ett Sverige där ojämlikheten ökar mest i hela OECD är detta – tillsammans med klimatet – valets mest avgörande fråga.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.