Debatt: Det här handlar inte om enskilda rötägg

Alla poliser är inte rasister. Men rasism inom polisen existerar – och det påverkar inte bara rasifierade individer, utan hela vårt samhälle. Det raserar tilliten till myndigheter, förtroendet för rättsväsendet och i förlängningen också rättssäkerheten för oss alla.

Rasismen har idag blivit normaliserad i Sverige och regeringen gör att rasisterna känner sig accepterade. Varje gång någon tillåts säga något rasistiskt – i fikarummet, i debatten eller i uniform– förskjuts gränsen för vad som anses acceptabelt. Och varje gång det sker, flyttas också gränsen för hur långt de mest extrema aktörerna vågar gå.

Vi har sett hur samhällsdebatten förskjutits under det senaste decenniet. När sverigedemokrater och andra politiker tillåts uttala sig rasistiskt utan konsekvenser, påverkar det inte bara samtalsklimatet – det påverkar också myndighetskulturer. För polisen verkar inte i ett vakuum. De formas av politiska beslut, samhälleliga normer och interna kulturer. Därför spelar det roll hur vi pratar, vilka vi lyssnar på – och vilka vi avfärdar.

Ett aktuellt exempel visar precis hur illa det kan gå. En mamma ringer polisen. Hon vädjar om hjälp att hitta sin 14-årige son, Mohamed, som har försvunnit. I stället för att mötas med respekt och handlingskraft bemöts hon av hån. "Det ringer någon somalisk kvinna här", säger en polisanställd till en kollega. Ett tolkförhör avfärdas som ”lite overkill”. Tre dagar senare hittas Mohamed död.

Vad gör det med förtroendet för rättsstaten när människor möts så här av de myndigheter som är satta att skydda dem? Vad säger det om vår samtid, när en mammas oro avfärdas på grund av hennes ursprung eller brytning?

Polisen måste granskas mer systematiskt – inte bara internt, utan även av oberoende instanser.

Det här handlar inte om enskilda rötägg. Det handlar om en kultur som tillåter rasism att frodas. Det handlar om ett system där vissa liv uppenbarligen väger lättare än andra. Där en kvinnas oro inte tas på allvar – inte för att hon inte har rätt, utan för att hon inte har rätt hudfärg. Det får inte fortsätta så här. Vi i Grön ungdom kräver konkreta åtgärder. Polisen måste granskas mer systematiskt – inte bara internt, utan även av oberoende instanser. Vi vill införa ett systematiskt arbete mot rasism inom polisen med obligatoriska utbildningar, extern tillsyn och tydlig uppföljning.

Förtroendet för polisen måste återuppbyggas från grunden. Vi kräver också att rätten till tolk alltid respekteras – det är en grundläggande del av rättssäkerheten. Att avstå från att förhöra en person för att tolkning är ”besvärligt” är inte bara oprofessionellt, det är ett svek.

Och vi riktar skarp kritik mot Tidöpartiernas retorik och politik. När regeringsföreträdare gång på gång relativiserar rasism och nedvärderar minoriteters erfarenheter, sänder det signaler långt in i våra myndigheter. Det göder den människosyn som gör att en somalisk mamma kan ignoreras i sin kamp för sitt barns liv. Det finns inget skamligt i att vara somalisk. Det är inte ursprunget som är problemet – det är föraktet i polisens röster.

Det är det som är vår tids verkliga hot. Rasism undergräver tryggheten, försvårar integrationen och förstör samhällets grundläggande kontrakt: att alla är lika inför lagen. För varje gång någon hånas istället för att skyddas blir Sverige lite mindre tryggt. Vi accepterar inte ett samhälle där rättigheter är villkorade. Vi kräver förändring.et är det som är vår tids verkliga hot. Rasism undergräver tryggheten, försvårar integrationen och förstör samhällets grundläggande kontrakt: att alla är lika inför lagen. För varje gång någon hånas istället för att skyddas blir Sverige lite mindre tryggt. Vi accepterar inte ett samhälle där rättigheter är villkorade. Vi kräver förändring.