Debatt: Det fria skolvalet dömer elever till misslyckande

Maj månad är lika med högtryck i Sveriges gymnasieskolor. Slutspurt inför läsårsavslutningen. Men det är också uppladdning inför hösten och för många gymnasieskolor är det en helt avgörande tid. Kommer vi att fylla våra klasser? Kommer vi att klara ekonomin? Kommer vi att behöva friställa personal? Skolvalets konsekvenser känns aldrig mer påtagliga än i maj.
Under 13 år har jag arbetat på Ross Tensta gymnasium i Stockholm, men det här blir min sista termin på skolan då den till hösten inte kommer att erbjuda några nationella program. En stökig hösttermin med ordningsproblem följdes av anmälningar till Skolinspektionen som besökte skolan akut, vilket resulterade i en katastrofal avvikelserapport och gatlopp i riksmedia. Addera usel ekonomi, dåliga resultat och flera års låga söksiffror till det och beslutsfattarnas samlade bedömning var att skolan måste upphöra i sin nuvarande form.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

För egen del innebär beskedet att jag från och med hösten kommer att arbeta på Blackebergs gymnasium. Fågelvägen är det cirka fem kilometer mellan stadsdelarna Blackeberg och Tensta, men skillnaden mellan skolorna är ljusår. Blackebergs gymnasium är en av Stockholms absolut mest populära skolor med hundratals elever i kö. Ross Tensta gymnasium har inte haft någon kö på flera år, utan alla elever som sökt har kommit in oavsett betyg från grundskolan.

Jag brukar föreställa mig gymnasievalet som att alla nior står på ett långt led där eleven med högst betyg står först och den med lägst betyg står sist. Klassrummen på gymnasieskolorna står tomma och när valet börjar tar man plats i turordning. En och en vandrar eleverna in i de tomma klassrummen och sätter sig. Vart går eleverna? Jo, de går helst till samma klassrum som de som står närmast i kön, det vill säga elever som är lika de själva. Elever med ungefär samma studieresultat, med ungefär samma socioekonomiska bakgrund, med ungefär samma inställning till studier.

Så, åter till min nuvarande skola Ross Tensta och min blivande Blackeberg. Vad innebär gymnasievalet för dem? Rent konkret fylls Blackebergs klassrum långt innan Ross Tenstas. Elever långt fram i kön, med höga poäng, litet behov av särskilt stöd, få diagnoser och som kommer från generellt sett goda socioekonomiska förhållanden tar plats på Blackeberg. Ross Tenstas klassrum fylls sist, med elever som har låga poäng, stort behov av särskilt stöd, många diagnoser och som kommer från generellt sett sämre socioekonomiska förhållanden.

Översatt till verkligheten innebär det här till exempel att i två av Ross Tenstas klasser på studieförberedande program klarade inte en enda elev det så kallade Stockholmsprovet i matematik när de diagnosticerades vid skolstart. Inte en enda! Svenskdiagnosen i läshastighet, diktamen och ordförståelse, som alla ettor i Stockholm gör, i samma klasser som ovan gav snittresultaten 2.1, 2.0 och 1.6 på stanine-skalan. Ett värde på 3 översätts med ”påtagligt under medel”.
Många av de här eleverna har omfattande behov av särskilt stöd, de har diagnoser som ger dem rätt till individuella anpassningar. De har svårt att hålla koncentrationen uppe och får lätt spring i benen. Många av eleverna presterar dåligt i skolan och mår dåligt av det. De har hög frånvaro på grund av skolk. Under pressen från elevernas behov och den ansträngda ekonomin som tomma klasser innebär, dukar personalen under och orkar inte hålla uppe verksamheten. Många lämnar och i lärarbristens spår blir det svårt att hitta erfarna eller ens behöriga ersättare. Arbetsmiljön försämras. Organisationen faller.

Jag hävdar att gymnasievalet dömer de här eleverna till misslyckande genom att de sorteras till en eller ett par skolor – skolor som måste hantera elevernas alla behov av särskilt stöd. Skolor som personalen flyr. Skolor med ordningsproblem. Vad kan en skola i den här sitsen göra för att förbättra sin situation? Byta pedagogik? Satsa på IKT (informations- och kommunikationsteknik)? Varför skulle en elev långt fram i kön välja en sådan här skola?

Ross Tensta har på många sätt misslyckats. Det finns en anledning till att elever inte har valt skolan. Så, nu när den läggs ner, är problemet löst? Nej, hävdar jag. Någon annan skola kommer att ta Ross Tenstas plats. En annan skola kommer att bli den som väljs sist. En annan skola kommer att bli den dit eleverna sist i kön sorteras. Det är oundvikligt.
På den fria skolmarknaden ska skolor konkurrera med varandra. Dåliga skolor ska sporras av sitt utsatta läge, inspireras av de bra, förändra sig och prestera bättre. Genom att bättre svara mot marknadens efterfrågan ska man vinna nya kunder och hämta igen marknadsandelar. Det här är en illusion som bara fanatiska skolvalsförespråkare, vår tids obotliga romantiker, tror på. Vi andra, som ser mer nyktert på verkligheten, måste ta debatten för att välja en annan väg.