Debatt: Det finns bara en väg ut ur tiggeriproblemet

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Romerna är utsatta för ett etiskt, strukturellt förtryck. Vart de än beger sig är de ovälkomna. Många vågar inte tala om att de är romer på grund av rädslan för att blir socialt utstötta och diskriminerade på arbets- och bostadsmarknaden.

Många hävdar att man ska låta bli att ge pengar till tiggande romer. Men det enda det leder till är mänskligt lidande, hunger och köld. Självklart ska man jobba med långsiktiga lösningar, men det är nu de behöver pengar för att klara sig en dag till. Det är cyniskt och ologiskt att sätta alternativen mot varandra när båda krävs. För dem som tigger handlar det om att överleva.

Vi kan inte ha ett samhälle där människor lider så stor kroppslig och själslig skada att deras hälsa står på spel och deras livstid förkortas i jämförelse med andra grupper. Det är en skam för oss och det är en skam för vårt samhälle. Vi har ett val och en uppgift i att göra oss själva till värdiga och respektfulla människor genom vårt bemötande av de människor som finns runt omkring oss. Detta ansvar ligger på oss personligen, men är samtidigt ett politiskt ansvar. Det är något vi aldrig kan komma undan.

Den som lever ett otryggt liv kan aldrig koppla av. Alla stressfunktioner i kroppen är alltid aktiverade. Man är rädd, ledsen och förödmjukad. Stigmatiseringen sätter sig i kropp och själ. Många vittnar om att de upplever en oerhörd skam i att behöva tigga för sitt uppehälle. Din attityd kan antingen förnedra dem ännu mer eller vara en källa till tröst och hopp.

I Rumänien finns ett sjukvårdssystem som är öppet för alla – som har råd. Den fasta avgiften ligger på ett par hundra kronor för ett läkarbesök, men eftersom landets system är korrupt behöver den som är sjuk även ha kontanta pengar att stoppa i läkarnas fickor. Dessutom måste personer i Rumänien kunna uppvisa att de har en anställning och betalar skatt för att få ta del av sjukvården.

Därför finns det bara en väg ut ur tiggeriproblemet och det är att erbjuda en annan möjlighet till försörjning. Men att tvingas åka från land till land i förhoppning om att få jobba och leva ett drägligt liv i, men sedan åter bli ivägkörd till nästa land, är en grymhet.

Det stora problemet är arbetslösheten tillsammans med att romer särbehandlas negativt världen över. Men det är problem som ligger hos de personer och system som särbehandlar dem, inte hos romerna. När det gäller mobbing vet vi att det är mobbaren som är problemet, aldrig barnet eller den vuxne som utsätts för mobbning eller misshandel.

Rumänien anger att de har 6 procents arbetslöshet och 22 procents ungdomsarbetslöshet, men när en person varit arbetslös en tid åker den ut ur systemet och finns inte längre kvar i statistiken. Mörkertalet är därmed stort. Därtill räknas inte romerna in då många av dessa lever som papperslösa. Hjälporganisationer uppger att arbetslösheten för romer ligger på omkring 70 procent. Det ger i verkligheten en mycket svår arbetssituation med nästan obefintliga möjligheter att få jobb.

Många romer som kommer till Sverige är analfabeter. Det utgör en omständighet som i praktiken gör det omöjligt för dem att få arbete. Det är skolsystemet i de länder de kommer ifrån som gjort dem till analfabeter och för att hjälpa dessa människor till arbete måste de ovillkorligen erbjudas skolgång – både i sitt hemland och i sitt värdland.

Så länge nödställda människor behöver tak över huvudet, någonstans att värma sin mat och sköta sin hygien måste vi erbjuda härbärge alla dagar året runt  – för medmänsklighetens skull. Och det kommer att behövas så länge det inte finns värdiga arbeten åt alla människor.