Debatt. .

2019-09-07 13:00
Foto: Tore Meek / NTB scanpix
Puffetikett
Dagens ETC

Det är vi som är medmänskligheten och civilkuraget

Stefan Löfven talar om att medmänsklighet och civilkurage i Raoul Wallenbergs anda, men tittar bort när vi tar just det ansvaret, skriver Åsa Jönsson Tysén som har öppnat sitt hem för ensamkommande.

Vi är många i Sverige som verkar i Raoul Wallenbergs anda just nu. Som tar det medmänskliga ansvaret och agerar med civilkurage varje dag. Som gjort så och gör så just för att vi vet dess innebörd och vikt. Många är vi som känner igen oss i de ord som uttrycktes av vår statsminister vid Raoul Wallenbergs dag i förra veckan, Sveriges nationella dag för civilkurage och medmänsklighet. Lika många av oss känner däremot inte igen dem i vår statsministers, eller i vår regerings, agerande. 

Just det är en hjärtkrossande sorg för oss då den är kommen ur förtvivlans rop om hjälp och stöd och uppmärksamhet om vår situation. 

Vi är det civilsamhälle som visat medmänsklighet genom att ”öppna våra hjärtan” och släppa in de asylsökande ensamkommande barnen och unga i våra egna liv och engagera oss i deras. Som modigt tagit dem till oss, påverkats och skakats om in till märgen av deras fasaväckande historier, enorma sorg och förluster, deras nattliga maror och dagliga helveten. Allt det har vi gjort och gör vi med just det kurage som statsministern i sitt tal ville att vi ska göra. 

Vi har gått och stått i protester med både hjärtan och banderoller, vi har ropat ut slagord och ramsor om amnesti och alla människors lika rätt till liv tillsammans med våra nya vänner och familjemedlemmar, Sjungit, diktat, skrikit och debatterat. Kämpat för och med våra unga under deras rättsosäkra asylprocesser, skrivit under upprop, författat debattartiklar, insändare, otaliga brev och mail till statsministern, andra ministrar och riksdagsledamöter.

Vi har samlat in underlag, medverkat i och bidragit med vår profession, kunskap och erfarenheter i flera omfattande rapporter, tagit strid med medmänsklighetens vapen mot kommuner och statliga myndigheter.

Vi har genom kampanjen #Mermänsklighet stått upp för det vi tror på - alla människors lika värde och rättigheter - inför det svenska valet förra året och i år inför EU- valet.

Vi har på alla sätt vi kan visat just vårt civilkurage och använt vår röst, tid och våra resurser för att informera både allmänhet, riksdag och regering om vår situation. Om de ensamkommandes barnen och ungdomarnas situation i Sverige såväl som i deras hemland. 


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

I flera år har vi gjort det. Men från vår statsminister och regering har det varit tyst. Undvikande tyst. Förtvivlat och förtroendetappande tyst. Inga hejarop för det ansvar vi visat och tagit. Ingen handling av respekt som fått oss att förstå att de sett, hört och emottagit våra budskap och skyndsamt velat lätta våra bördor. Inget som visat att de ansett sig ha eget ansvar och solidariskt velat dela det med oss. 

Istället ser vi det motsatta. Ur den allt hårdare och mer straffinriktade retoriken som de och andra politiker använder i tal och ageranden runt om i hela vårt land bemöts vi ofta negativt, i bästa fall som ömkansvärda i värsta fall som paria. 

Över hela Sverige har civilsamhället tagit sitt medmänskliga ansvar men lider nu stort och det med en snabbt växande misstro mot Sveriges makthavare, politiker, tjänstemän och andra opinionsbildare som följd. Det är förödande för vårt demokratiska samhälle om det inte snabbt tas omhand och då inte genom ännu hårdare tag och mänskliga inskränkningar. Det är inte en hållbar lösning. 

Stefan Löfven, Sveriges politiker och andra med makt att påverka, jag ber er om hjälp att stoppa denna utveckling genom att lyfta fram det solidariskt medmänskliga som den starka ledstjärnan för oss i Sverige, och andra länder, att följa och verka i. Det tjänar vi alla på.

Åsa Jönsson Tysén 
Ideellt engagerad stödjare till barn och unga i gruppen ensamkommande