Debatt: Den sönderprivatiserade välfärden behöver demokrati, inte valfrihet

Vi förstår att Peje Emilsson och hans välfärdsentreprenörer börjar bli oroliga nu när pendeln hastigt svänger bort från deras nyliberala valfrihetsreformer. Peje Emilsson har varit synnerligen framgångsrik i sitt lobbyarbete. Genom skapandet av Kunskapskolan och äldreboendet Silver Life har han i praktiken visat hur det går till att tjäna stora pengar på skattefinansierad skola och äldreomsorg. Nu gäller det att garantera den fortsatta driften och helst få den att växa. Vad är då naturligare än att använda DN:s debattsida (25/5) för att lansera en kampanj för ”ökat företagande och stärkt valfrihet i välfärden”. Bakom kampanjen står nätverket Valfrihetens vänner, som startades på initiativ av PR-byrån Kreab, som i sin tur ägs och drivs av Peje Emilsson.

När Valfrihetens vänner ska försvara det nyliberala marknads­experimentet tar man spjärn mot en uppdiktad bild av ett gammalt och grått DDR-Sverige. Den 1980-talsverkligheten tror vi få känner igen sig i. Man slåss mot väderkvarnar och vill så gärna utkämpa gårdagens strider. Sverige på 2020-talet är däremot starkt präglat av 40 år av marknadsexperiment och privatiseringar och frågan är om Peje Emilsson idag kan uppbåda ens ett uns av självkritik. För hur har det gått? Nej, det har inte gått bra och nu gäller det att mot alla odds försöka gjuta liv i den nyliberalism som nog de flesta idag betraktar som stendöd.

På välfärdsmarknaden tvingas maktlösa föräldrar åse hur deras barn hamnar på gatan för att ett riskkapitalbolag som äger deras skola går i konkurs. Allvarligt sjuka patienter får vänta på vård därför att resurserna försvinner till privata vårdval och nätläkare som riktar in sin verksamhet på lindriga åkommor. Inom äldreomsorgen har marknadstänkande och privatiseringar lett till nedskärningar och tidsbesparande effektiviseringar som gjort att ingen tid längre finns för den omsorg som borde vara vårdens syfte. Men visst, för de som kan betala, finns Peje Emilssons äldreboende, Silver Life, där riskerar du inte att blandas med några fattig­pensionärer.

Vi kan alltså konstatera att det marknadstänkande som förespråkas av dessa nyliberaler har fått starkt segregerande konsekvenser. Barn och ungdomar med olika social bakgrund möts inte längre i skolan. Den som har en privat sjukförsäkring slipper köa och köper sig på äldre dagar ett privat äldreboende. Den jämlika välfärdsmodell som de flesta svenskar gillar håller i själva verket på att raseras av dessa välfärdsprofitörer med Peje Emilsson i spetsen. Men de kallar det för valfrihet. Den valfrihet som finns hos privatskolan att välja sina elever och hos de privata vårdbolagen att välja sina patienter.

De senaste decenniernas avregleringar, privatiseringar och utförsäljningar har på flera sätt slagit sönder det som höll ihop Sverige som land. Är det något vi kan lära av denna pandemi så är det att det dogmatiska marknadstänkande som här förespråkas inte löser problemen. Tvärtom har dess idéer genom olika former av företagsekonomiskt tänkande (NPM) satt sin prägel också på den offentliga verksamheten, vilket inneburit att vi saknat medicinsk skyddsutrustning och kritiska läkemedel. Istället för lager och beredskap, som kostar, har det varit en tilltro till sårbara just-in-time-system.

Vi vet genom en rad opinionsundersökningar och siffror från SOM-institutet att det inte finns något folkligt stöd för den oreglerade vinstjakten i välfärden. En stor majoritet av svenskar anser att deras inbetalade skattekronor ska gå till skolan, sjukvården och äldreomsorgen, inte till vinster ner i fickorna på dessa välfärdsprofitörer. Det sorgliga ur demokratisk synvinkel är att denna folkliga majoritet inte återspeglas i riksdagen, där ett gammalt folkrörelseparti som Centern blivit dessa nyliberalers bästa vän och aggressivt driver på för att välfärden ska privatiseras och marknadsutsättas. Försämring av anställningstryggheten är en del i projektet.

Den svenska välfärden är idag underfinansierad och sönderprivatiserad, den bör finansieras ordentligt, utvecklas och demokratiseras, inte utsättas för mer av Peje Emilssons så kallade ”valfrihets­reformer”.
//
Enna Gerin

biträdande chef Katalys

Per Sundgren

ordförande Stiftelsen Jämlikhetsfonden