Debatt. .

2020-05-07 04:00
Behovet av en global överenskommelse som tydliggör djurens rättigheter har aldrig varit större än nu, menar Miljöpartiet Foto: Marit Hommedal/TT/AP
Behovet av en global överenskommelse som tydliggör djurens rättigheter har aldrig varit större än nu, menar Miljöpartiet
Puffetikett
Dagens ETC

Dålig djurhållning kan skapa pandemier

Pandemier och dålig djurhållning hänger ihop. Respekten för djur och natur har bytts till avkastningskrav på allt levande. I fattiga länder drivs handeln med vilda djur av fattigdom och desperation. I rika länder drivs dålig djurhållning av girighet. Men det är dags att tänka om. En annan värld är möjlig, som bottnar i respekt för planeten. Det skriver Isabella Lövin, Rebecka Le Moine och Elisabeth Falkhaven i Miljöpartiet.

Vi lever mitt i en pandemi, som skördar människoliv, sprider oro och ekonomisk otrygghet för miljontals människor världen över. Samtidigt som krispaket presenteras, är det viktigt att inte glömma bort varför vi befinner oss där vi gör. Orsaken till att nyupptäckta virus sprids från djur till människor och resulterar i fruktansvärda pandemier är i grund och botten den dåliga djurhållningen vi ser på många håll i världen.

Många av de djurarter vi föder upp idag har människor levt tillsammans med i tusentals år. Djuren har varit en förutsättning för människans utveckling. Vi har ätit dem, tagit mjölk av dem, fått hjälp av dem med att vakta, jaga och mycket annat. Under årtusendena har vi människor hunnit utveckla en immunitet mot de flesta av de smittor som vandrar mellan oss och djuren i vår närhet. Det finns ett ständigt utbyte av virus mellan fjäderfä, grisar och människa exempelvis. Vilda änder och måsar bär på virus och när de möter tamdjuren kan smitta överföras som vi inte har immunitet mot. Exempel på det är svininfluensan och fågelinfluensan.

Vi har inte en tusenårig nära relation med alla de vilda djuren, och de vilda djuren hade tidigare sina platser att bo på i fred i det vilda. Men så är det inte längre. Även om jakt alltid förekommit så har mycket av djurens naturliga livsmiljöer nu skövlats och djuren tvingas flytta närmare oss - eller rättare sagt flyttar vi människor in hos dem.

De senaste decennierna har allt accelererat. Naturen är undanträngd, skogar huggs ner för att bli betesmark eller för att plantera ett och samma trädslag i långa rader, djur har blivit produktionsenheter, och allt ska maximeras. Ju mer vi tränger undan naturen och minskar naturens variationsrikedom, desto mer sårbart blir vårt samhälle.

Matmarknader, där tama djur som fötts upp för att ätas sitter i burar på samma plats som vilda djur som fångats för samma ändamål, finns i många länder. Djuren sitter i trånga burar, staplade ovanpå varandra. Myrkottar, fladdermöss, höns och hundar i långa rader. De virus som muterar snabbt, kan också snabbt bli anpassningsbara till nya värdar och reser från ett djur till nästa och sedan till nästa. De finns i stora mängder och människan är en av mottagarna. Risken för smittspridning är stor: 75 procent av nya smittförande sjukdomar vi får kommer från djur.

Frågan om pandemier är lika relevant inom den industriella djurhållningen, inte minst där djuren systematiskt matas med antibiotika för att motverka alla de skador och sjukdomar som dålig djurhållning ger upphov till. Den slentrianmässiga användningen av antibiotika skapar grogrund för antibiotikaresistenta bakterier. Dessa skördar redan idag många människoliv då den medicinering vi idag tar för given inte längre fungerar.

Respekten för djur och natur har bytts till avkastningskrav på allt levande. I fattiga länder drivs handeln med vilda djur av fattigdom och desperation. I rika länder drivs dålig djurhållning av girighet. Men det är dags att tänka om. En annan värld är möjlig, som bottnar i respekt för planeten. Där djur behandlas med värdighet, inte som varor som ska vinstmaximeras.

Vi behöver en ekonomi där ekonomisk utveckling sker med respekt för både sociala och ekologiska värden. Naturen behöver fortsätta få vara vild, och de domesticerade djuren måste få en bättre livsmiljö snarare än mer antibiotika. Men det finns idag ingen bindande global överenskommelse om djurvälfärd.

Miljöpartiet anser att arbetet brådskar. Behovet av en global överenskommelse som tydliggör djurens rättigheter har aldrig varit större än nu. Vägen till en sådan överenskommelse är sannolikt krokig men målet är tydligt. Vi måste sätta stopp för de avarter som hotar såväl människors hälsa som djurens välfärd. Det behövs en snabb utfasning av slentrianmässig användning av antibiotika inom djurhållningen och handel med levande vilda djur till mat. Samtidigt måste djurvälfärden stärkas och de vilda djurens livsmiljöer bevaras. På så vis kan vi minska risken för framtida pandemier.
//
Isabella Lövin, språkrör Miljöpartiet de Gröna

Rebecka Le Moine, riksdagsledamot (MP) och talesperson för biologisk mångfald

Elisabeth Falkhaven, riksdagsledamot (MP) och  djurskyddspolitisk talesperson