Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Dags för västvärlden att erkänna det politiska systemet i Rojava

Att EU, USA, Ryssland och FN hyllar Rojavas kamp mot Daesh samtidigt som de avfärdar deras styre i övrigt visar att militarismen är ett maktmedel väst förstår, skriver debattörerna.
Att EU, USA, Ryssland och FN hyllar Rojavas kamp mot Daesh samtidigt som de avfärdar deras styre i övrigt visar att militarismen är ett maktmedel väst förstår, skriver debattörerna. Bild: Bild: Ernie Buts

Dagens ETC.

Att det nya politiska systemet i Rojava osynliggörs är ett tecken på hur starka de postkoloniala och nationalistiska krafterna i världen är, skriver Fi:s Sanna Ghotbi och Katerin Mendez.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Just nu pågår EU-förhandlingar med Turkiet som kommer innebära att turkiska medborgare får visumfrihet och ytterligare resurser för att tvinga tillbaka flyktingar som flytt över Medelhavet. Samtidigt bedriver landet grova människorättskränkningar, ett folkmord på kurder samt har infört ett embargo mot Rojava – den självständiga administrationen i kurdiska delen av Syrien – som innebär att folket nekas livsförnödenheter. Förföljelsen slutar inte heller där. För tillfället pågår en bred kampanj för att stoppa allt stöd till det nya politiska systemet i Rojava – detta genom att Turkiet använder sitt Nato-medlemskap för att pressa USA och EU till att neka Rojava-politiker visum och terrorstämpla alla kurdiska organisationer samtidigt som landet också ger resurser till Daesh.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Det politiska systemet i Rojava vilar på ideologin Demokratisk konfederalism, som kännetecknas av en öppen demokrati, feminism och ekologism. Istället för en konstitution har de valt att anta vad de kallar för ett socialt kontrakt som utgår från FN:s samtliga konventioner för mänskliga rättigheter. Deras politiska system bygger på slutsatsen att nationalstatssystemet aldrig kan leda till en riktig demokrati eftersom det bygger på exkludering och ojämn maktfördelning genom att en liten grupp får makt över en hel befolkning. I Rojava har man sett staters monopolisering av all makt som ett hinder för politiskt deltagande och intresse. För att ändra på detta har man gjort politiken till en del av vardagen och möjliggjort för alla att delta med målet att ersätta den toppstyrda demokratin med lokal gräsrotsdemokrati.

Idén om en öppen deltagande demokrati möts oftast med skepticism i väst som förkastar Rojavas styre med påståenden som att vi redan lever i demokratiska samhällen men att Rojava är bra ”för att vara Mellanöstern”. Många utomstående besökare hyllar den demokrati folket lyckats skapa under fruktansvärda förhållanden – samtidigt som de avfärdar Rojavas exempel som tillämpningsbar i väst. Argument som att befolkningar här är för stora för att tillåta ett sådant system, att ekonomin är för global för att kunna ersättas med lokal småskalig produktion och att det är bättre att uppnå demokrati genom att låta folk välja representanter än att själva delta, förkommer ofta. Vi anser att dessa argument är skadliga då de legitimerar den odemokratiska maktfördelning som finns i västerländska samhällen och som speglas i de växande klyftorna globalt. De legitimerar också en fortsatt tilltro till ett politiskt system som byggs på att ett fåtal personer eller grupper ska representera en hel befolknings behov, vilket motarbetar gräsrötter och lokala intressen.

Faktum är att Rojavas politiska organisering är så fundamentalt främmande för väst att till och med hjälporganisationer och internationella organ som FN nekar dem stöd under förevändningen att Rojava inte är en erkänd stat. Denna hållning leder även till att de exkluderas i fredsförhandlingar och att deras kamp reduceras till att endast handla om att besegra Daesh. Att EU, USA, Ryssland och FN hyllar Rojavas kamp mot Daesh samtidigt som de avfärdar deras styre i övrigt visar att militarismen är ett maktmedel väst förstår, medan ett erkännande av en statslös demokrati med feminism som utgångspunkt anses utgöra ett direkt hot mot nationalstatens intressen. Det ligger i nationalstatens intresse att upprätthålla destruktiva könsroller som leder till fortsatt kontroll över kvinnors kroppar i syfte att de ska föda mer barn åt nationen och att maskulinisera män till att bli soldater i syfte att försvara ”moderlandet” – precis som det ligger i nationalstatens intresse att upprätthålla nationalistiska och rasistiska myter för att rättfärdiga militarism och gränskontroller under förevändningen ”nationens säkerhet”. Även här skiljer sig Rojava som tvingats till väpnad kamp i självförsvar, med det uttalade målet att avveckla sig själv och förändra våldsstrukturer genom att skapa ett feministiskt icke-våldssamhälle – till skillnad från nationalstaten som avser att upprätthålla makt och kontroll genom en institutionalisering av militären och dess idéer.

En av grundarna för kvinnorörelsen i Rojava uttrycker det så här: ”När vi ber väst stötta vårt politiska system vägrar de att ens diskutera det, de vill bara känna oss för våra vapen. De är redo att assistera oss med flygattacker och vapen men när det handlar om faktiskt politisk förändring är de inte det. Vi kommer aldrig acceptera detta, för vi har inte offrat oss för att ännu ett nationalstatsystem ska införas, utan Demokratisk konfederalism”.

Att det nya politiska systemet i Rojava osynliggörs är ett tecken på hur starka de postkoloniala och nationalistiska krafterna i världen är. Det visar också hur stark makt Turkiet har över institutioner som EU och FN. För att skapa en riktig demokrati utan hierarkiska maktstrukturer behöver vi använda demokratiska och icke-hierarkiska metoder, precis som de nu gör i Rojava. Därför uppmanar vi Sverige att upphöra sina förhandlingar med Turkiet, att verka för att embargot över Rojava lyfts och att det politiska systemet i Rojava erkänns. Det är dags att vi ser oss om efter ett nytt samhällssystem, sprunget ur gräsrötterna, ämnat för folket och inte eliten.

00:00 / 00:00