Debatt: Chile har privatiserat allt som går att privatisera – nu kommer reaktionerna

Chiles nyliberala modell krackelerar. Tusentals skottskadade av militären, tiotals dödsfall, tiotals människor försvunna sen de greps av militär och polis, undantagstillstånd. Ett hav av människor som kräver en ny politisk och ekonomisk modell. Vad säger svenska medier och det politiska etablissemanget som länge lovordat Chile som ett exempel på demokrati och respekt för de mänskliga rättig­heterna? Rapportering av händelserna i Chile är minst sagt vinklad och bristfällig.

Chile skakas av massiva demonstrationer. Demonstrationerna sker i hela landet. Demonstranterna ifrågasätter den nyliberala modellen samt medias och politikernas roll som garanter för modellens upprätthållande. Det är en modell som i decennier har lovordats av nyliberalismens ekonomer i Europa och USA.

Chile styrs än i dag av militärdiktaturens grundlag, ekonomiska och politiska system som infördes på 80-talet. I inget annat land har marknaden haft så fria händer att agera som i Chile. Chile är en näst intill en helt oreglerad marknad där skatter, arbetsrätten, miljölagar och konsumentskydd knappast existerar. Chile har under decennier varit borgerlighetens mecka. Allt som går att privatisera har privatiserats. Enligt OECD är Chile tillsammans med Mexiko, Turkiet, Israel och USA de mest ojämlika länderna i världen. I Chile tjänar cirka 1 780 personer ungefär 6 miljoner kronor i månaden.

För att upprätthålla denna modell har brott mot de mänskliga rättigheterna och mot planeten begåtts. I decennier har urbefolkningen i Chile förtryckts och dess ledare har mördats. I decennier har globala bolag profiterat och plockat ut vinster i mångmiljardklass på ett pensionssystem som ses som en vinstmaskin. Under tiden får pensionärerna klara sig bäst de kan. Haven som ägs av ett fåtal familjer, har förorenats till den grad att det inte längre går att bada i. I sin iver att gräva efter metallen guld har glaciärerna fyllts med ofantligt stora mängder kvicksilver som sedan rinner ut till fastlandet och förstör böndernas odlingar. Grundvattnet sjunker. Grundvattnet som ägs av franska bolag prioriteras till avokadoodlingar och gruvbolag. Utbildningssystemet är en enda stor marknadsplats. Konsumtion är en dygd i ett samhälle som ser sina medborgare som rena konsumenter i stället för som medborgare.

Demonstranternas främsta krav just nu är att Chile får en ny grundlag. Detta krav sammanfattar på något sätt vad som anses ligga till grund för ett ytterst ojämlikt och våldsamt samhälle.

De rika har blivit skamlöst rika medan resten av befolkningen och naturen betalar notan. Priset för denna extrema ojämlikhet är en hög kriminalitet, prekära arbetsförhållanden, en väldigt allvarlig och omfattande miljöförstöring, maktmissbruk och själslig och materiell fattigdom. Modellen som infördes 1973 av militärerna med hjälp av massmord, tortyr och försvinnanden av oppositionella och som fördjupats av samtliga regeringar sedan 90-talet har lett till att vanliga människor inte längre tror på det politiska systemet. Vid det senaste valet deltog endast 40 procent av befolkningen.

Nyliberalismen är inte bara en ekonomisk modell utan också en kulturell modell. I denna modell har politiken tömts på innehåll och omvandlat politik till något som vanliga människor inte kan identifiera sig med. Inom ”politiken” diskuteras inte de problem, de drömmar och de visioner som vanliga människor har. I stället avgränsas ”politiken” till att lösa teknikaliteter som har att göra med hur modellen ska administreras. Politiker har blivit förvaltare åt modellen. Avsaknaden av en samhällsvision har lett till att vanliga människor inte längre tror på det politiska systemet.

Det rådande ”sunda förnuftet” som grundas i egoism, rädsla, girighet och som bland annat lett till plundringen av landets naturresurser måste förändras. Chilenarna har nu tröttnat på att vänta.