Debatt: Busschaufför sedan 1987: ”Idag jobbar vi på minuten”

Frågan om vinster i välfärden, skandaler vid upphandling av vård och omsorg och bristfällig  sjukvård är heta ämnen inför höstens val i Stockholm. 

Frågan om den privatiserade kollektivtrafiken och dess effekter för personal och resenärer har däremot inte blivit lika uppmärksammad. Det vill vi ändra på och därför gör vi en liten jämförelse med hur det var för 30 år sen och hur det är nu.
 

Man blev insläppt av grindvakten, det satt en kvinna i grindstugan som öppnade grinden för alla som ville in. Sedan gick man till skyltkiosken där man hämtade turlistor, turbrickor, destinationsskyltar och fick veta vilken buss man skulle ta ut, för att sedan gå till personalrummet som låg i en byggnad på vänster sida vid grinden till Hägerstensvägen.

Längre ner på området låg en tennisbana med tält på vintern, samt våran Trafikexpedition i en barack.

I våra personalrum fanns det kaffe, mackor (rågkakor med rödbetssallad och köttbullar) sålda och gjorda av våran idrottsklubb. Det fanns också pingisbord, biljardrum och styrketräningslokal.

Vi åt subventionerad mat för det mesta på ”Markan” i Liljeholmen som vi delade med tunnelbanepersonalen. Vi jobbade i samma företag, SL, och vi var med i samma fackförening Kommunal, vi samarbetade.

De tidiga utjobben började vid femtiden och slutade för det mesta före tolv. Delade tjänster slutade oftast före 18. Mellanjobben började vid tio-elva-tiden och slutade vid 17–18. Alla nattjobb hade något som kallades staketregler, vilket betydde att man inte fick jobba mer än sex timmar och alltid sluta före sex på morgonen. Man hade fasta tjänster med regelbundna arbetstider.

Jag minns när jag hade småbarn hemma, mamman fick ta all hämtning och lämning till dagis samt fixa maten hemma. Då gick jag in till vår personalman, Lena, och berättade hur jobbigt det var. Då fick jag till svar: Men så ska ni inte ha det, du får börja med mamma/pappa-jobb i morgon om det är okej? Du börjar nio och slutar 16. Sådana tjänster hade jag hela tiden så länge barnen var små. 

Jag måste också berätta lite om vilken bra stämning och vad kul vi hade som bussförare på Nyboda. Mycket kan vi tacka Kennert för, han var mannen som kunde trolla med knäna för att vi skulle ha trevligt. Han fixade bland annat att vi fick tillgång till ett stort rum på en restaurang i Midsommarkransen, där vi hade after work varje lördag med tips och dricka. 

SL-fritid ordnade ständigt olika fritidsaktiviteter och det var självklart att man fick låna buss för dessa ändamål.

Det var fest var och varannan vecka hos kollegor eller på någon lokal. Vi hade även en egen primadonna, Bettan, som skrev underbara texter till sina låtar vilka hon uppträdde med på jul och andra fester. Ett eget bluesband hade vi också som spelade på fester. 

Det var en sammanhållning som hette duga. Synd för dem som börjat köra buss efter att privatiseringarna börjat. De har inget att relatera till och vet inte hur bra det kan vara det här jobbet.

Om man jämför med idag så är det som ljusår ifrån förr. Idag jobbar vi maximalt på minuten, allt har tajtats till. Staketreglerna är borta, regleringstiderna minimala liksom pauserna. Möjligheten att söka fasta tjänster har nästan helt försvunnit. Semesterdagarna har minskats för alla nyanställda förare till 25 dagar. Tjänstekortet är borttaget, fria resor har vi inte längre. 

Vi har blivit utsängda från SL:s finaste rastlokaler eftersom MTR har förstahandskontrakt och inte vill släppa in busschaufförer. Den generösa friskvården med fri tillgång till sporthallar är borta liksom möjligheten att låna bussar för personalen. Dessutom är de flesta förare så trötta efter jobbet att man inte orkar delta i fritidsaktiviteter.

Tyvärr har hela samhället fått den här utvecklingen med privatiseringar inom alla branscher.

Varför ska privata företag tjäna pengar på vår kollektivtrafik?

Har det blivit billigare och bättre för resenärerna? Ställ dessa frågor till ansvariga politiker!

En sak är i alla fall säker, de anställdas villkor har försämrats. Det är vi som har fått betala med sämre arbetsmiljö. Är det inte snart dags att ta tillbaka det dom tagit ifrån oss? Du kan göra skillnad genom att organisera dig fackligt eller politiskt! Utnyttja din rösträtt i höst och uppmana dina kollegor att rösta. Särskilt viktigt är landstingsvalet eftersom politikerna i landstinget ansvarar för kollektivtrafiken.

Ta reda på vilka partier som vill ta tillbaka Stockholms lokaltrafik i egen regi och vilka som ställer krav på bättre villkor för de anställda i trafikavtalen.