Debatt: Brasiliens Bolsonaro är vår tids Mussolini

1933 i Brasilien, eller snarare 1922, kapten Bolsonaro är inte Hitler, men en 2000-talets Mussolini. Bombastisk, brutal, auktoritär. Mer av en uppblåst skrävlare än en fanatiker som aspirerar på ett rasistiskt världsherravälde. Men det är tillräckligt illa.

En av presidenterna under militärdiktaturen, general Geisel, sade i en intervju 1993 om att dåvarande parlamentsledamoten Bolsonaro förespråkade en ny militärkupp: ”Bolsonaro går utöver det normala. Han är en dålig militär.”

Vid upprepade tillfällen har Bolsonaro offentligt försvarat inte bara militärstyre utan också tortyr, våldtäkt och dödande av misstänkta brottslingar. Han har också proklamerat att han inte vill överlåta ”en centimeter land” till ursprungsbefolkningen.

Att den här figuren har valts av den brasilianska bourgeoisien, medelklassen, den pentekostala rörelsen och andra evangeliska kristna kyrkor säger oss något viktigt. Det påminner oss om hur lätt den liberala demokratins fernissa flagnar när de priviligierade känner sig hotade. The Economist, den internationella liberalismens huvudsakliga språkrör, karaktäriserar det brasilianska valet som ett ”hemskt val” mellan en fascist och en socialdemokrat.

Den en gång store och berömde sociologen Fernando Henrique Cardoso, tidigare president i Brasilien, har vägrat att säga något till demokratins försvar trots flera påstötningar. Officiellt så deklarerade hans parti PSDB sig som neutralt in den avgörande valomgången, men i São Paulo ställde sig partiet på Bolsonaros sida (och vann).

Aktiekurserna steg för varje framsteg Bolsonaro gjorde under valrörelsen, och igen efter hans seger. Precis som Mussolini gjorde före marschen mot Rom har Bolsonaro ändrat sin ekonomiska politik, förespråkar nu stora skattesänkningar och stöd för privat kapital och har anlitat en ekonom och bankman utbildad i Chicago för att tillgodose den redan bortklemade bourgeoisien. Hans seger kan till stor del förklaras med att en grupp affärsmän och företag investerade miljoner dollar i trollfabriker som producerade och spred falska nyheter på internet. Det är olagligt, men polisen började undersöka det bara ett par dagar före den andra valomgången. Polisen och domstolarna var mycket mer aktiva när det gällde att göra räder mot ett antal offentliga universitet efter anklagelser om att de skulle ha gjort valpropaganda på en offentlig insitution, till exempel genom att sätta upp banderoller med budskapet ”Mot fascism! Demokrati!”

Den protestantiska kyrkans stöd för en förespråkare av tortyr och dödande – för att han tror på gud och familjen – var en annan avgörande faktor bakom Bolsonaros seger. Vi måste uppmärksamma den våldsamma politiska kristendomen som en kraft vid sidan av andra våldsamma religiösa strömningar som sliter isär samhällen, som den muslimska jihadismen, judiska bosättare, militant hindutva i Indien och buddistiska (!) munkar i Sri Lanka och Myanmar. Förresten, den pentekostala krykan i Brasilien är ett resultat av svenska missionärers arbete.

Nu väntar vi på det brasilianska Matteotti-mordet. Arbetarpartiets ledare börjar känna sig hotade till livet. Giacomo Matteotti var en modig italiensk socialdemokratisk parlamentsledamot som mördades av en fascist 1924. Först blev det protester och en rättegång initierades, men sedan tog Mussolini ansvar för mordet och satte därmed punkt för de sista spåren av parlamentarisk demokrati.

(Texten är upsprungligen skriven på engelska och översatt av Ulrika Lindahl)