Debatt: Blockpolitiken är inte död

Blockpolitiken är, som många samhällsdebattörer hävdar, inte död. Inte heller är den skadlig för svensk politik. Under större delen av 1900-talet styrdes Sverige av ett vänsterblock, som till huvudsak bestod av det Socialdemokratiska arbetarepartiet.

Det här vänsterblocket förde vänsterpolitik, införde fri skola, barnbidrag, fem veckors semester och mycket mer. Högerblocket å andra sidan, som då bedrev oppositionell politik under större delen av 1900-talet, motsatte sig två, tre, fyra och fem veckors semester, barnbidrag, kvinnlig rösträtt, med mera. Så här såg det ut i svensk politik och det ser likadant ut än idag, fast med andra ord. Vänsterpartiet, för att ta ett exempel, vill ha gratis glasögon för barn, avgiftsfri simskola, med mera.

Högerpartiet (idag Nya moderaterna) vill ha utvecklat Rot- och Rutavdrag, som enligt SCB nyttjas i hushåll med hög socioekonomisk status, och sänkta arbetsgivaravgifter (sjätte jobbskatteavdraget). Den politiker som blundar för skillnaden som finns i synen på samhällsekonomin och hur den ska skötas, eller avfärdar höger-vänsterskalan som något föråldrat, har fallit för högerns retorik om samarbete över blockgränsen och förlorat sin politiska kompass. Historien fortsätter att skrivas, men höger-vänsterskalan består.

Det är allvar nu. Ge ett bidrag till ETC Stödfond för att säkra utgivningen av Sveriges enda rödgröna dagstidning. Använd ETC Varuhuset eller:
Swisha: 123 508 754 9
BG: 5372-9141  

För politik handlar i grund och botten om synen på mänskligheten och ekonomiska prioriteringar. Det finns sju partier i riksdagen som delar samma människosyn, men fyra av dem (alliansen) delar en högerekonomisk politik och tre av dem (de rödgröna) bedriver politik med en mer eller mindre vänsterekonomisk inriktning.

Det åttonde riksdagspartiet bedriver högerekonomisk politik med grunden i en diskriminerande människosyn, rasism även kallad. Flera av de etablerade partierna, som delar samma människosyn, förespråkar ett blocköverskridande samarbete. Det kan säkert fungera så länge inga frågor om samhällsekonomiska prioriteringar berörs. För när det börjar diskuteras ekonomisk politik, så har KD och M mycket mer gemensamt med SD än med S, liksom S har mer gemensamt med V och MP än med C och L.

Samarbete kan man ha, men den politiker som inte är aktsam kommer, med en stadig kurs, gå mot pragmatismens död. För mycket pragmatism kring en politikers kärnvärderingar – välfärdsfrågor för en vänsterpolitiker och sänkta skatter för en moderat – leder till att din ideologiska kompass, som utgör grunden för din människosyn och syn på hur statens ansvar gentemot medborgaren ser ut, går sönder. Varje politiker behöver en fungerande ideologisk kompass vad gäller ekonomisk inriktning och människosyn för att göra sin politik trovärdig i väljarens ögon. Liksom ingen egenföretagare startar eget företag för att göra förlustaffärer, så borde ingen politiker gå in i samarbeten där utgången blir kostsam för sitt eget samvete och sin ideologiska kompass.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.