Debatt: All heder till de som flyger mindre

Den senaste tidens flygdebatt har uppenbarligen överraskat flygindustrin. Som en skadeskjuten kråka har flygets status fallit från skyn, från en symbol för individens frihet till ett reellt hot mot detsamma. Svenskarnas flygande har nu lika stor klimatpåverkan som vårt bilåkande, och allt fler börjar se det orimliga i flyget ska fortsätta att subventioneras genom skattebefrielser och kommunala stödbidrag.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

De åtgärder branschen har vidtagit och som man så gärna lyfter fram i debatten har inte ens varit i närheten av att kompensera för de allt större utsläppen från ett ständigt ökande flygande. Det var ingen tillfällighet att branschens särintresseorganisation, Svenskt Flyg, fick Jordens Vänners greenwash-pris 2017.

Medan andra stora samhällssektorer i Sverige har bedrivit ett systematiskt arbete för att minska sina klimatavtryck, så har flyget gått på autopilot. Som om klimatfrågan inte berört dem. Nu bönar man och ber, och hoppas och tror att det inte ska vara för sent. Nu gäller det få människor att tänka positivt igen.

Nu kraxar flygindustrin att vi snart ska flyga på biobränslen. Och Annie Lööf, Stefan Löfven, ja, politiker på grenar både till höger och vänster kvittrar glatt efter. De är optimister. Kanske inte när det gäller klimatförändringarnas påverkan på den globala livsmedelsförsörjningen, flyktingströmmar, extremväder, ökenutbredning, skogsbränder eller djurarters överlevnad, men gällande våra möjligheter att fortsätta att flyga så ofta och vart vi vill. Som om frågorna är separerade. Som om våra privilegier är värda mer än andra människors möjlighet att försörja sig själva.

Istället för att koldioxidutsläppen från varje individs Thailandsresa smälter sju kvadratmeter is i Arktis lovar flygindustrin att inom några år istället börja kalhugga svensk skog (men då såklart under förutsättning att biobränslet subventioneras så att flygbolagen inte behöver höja biljettpriserna).

Och funkar inte det, vilket det rimligtvis inte gör eftersom ytterst få länder har ett överskott på biobränslen eller odlingsmark, får vi istället hoppas på elflyg. Tyvärr finns det problem även där. Det mest uppenbara är att det helt saknas teknik för att kunna konvertera dagens flygplansflotta till eldrift. Elflyg som masstransportmedel existerar än så länge bara i optimisternas fantasi. Det andra problemet är naturligtvis hur den el eller vätgas som ska driva framtidens flygtrafik ska framställas. Flyget är globalt, men det finns inget överskott på koldioxidneutral el i världen. Trots en snabb utbyggnad av elproduktion från sol, vind och vatten, är vi inte ens i närheten av att ersätta de fossila bränslen som världen använder för industriproduktion, hushållsel, belysning och transporter. Är det verkligen prioriterat att ett obegränsat billigt flygande ska försinka den processen?

En bransch utan en hållbar framtid kan inte heller vara en tillväxtbransch. Det finns ingen optimism i världen som kan ändra på det. Regeringens flygskatt är långt ifrån tillräcklig, men ändå helt rätt som ett försiktigt första steg. Ska vi kunna flyga framöver måste volymerna ner.

All heder till de människor som nu tar sitt ansvar och kraftigt minskar eller helt slutar flyga. Vi är många som älskar att resa, men det finns väldigt många andra sätt att göra det på än med ett flyg som dramatiskt försämrar livsvillkoren för människor och djur över hela världen. Sköna stunder, spännande möten och häftiga upplevelser kräver inte att vi håller en snedflygande kråka under vingarna.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.