Debatt. .

2014-04-30 09:58
Förra året hölls Mayday-paraden för första gången i Stockholm.
Förra året hölls Mayday-paraden för första gången i Stockholm.

"1 maj är en dag för politisk handling, inte för att fira historiska segrar"

1 maj är till för att sammanföra olika kamper, finna gemensamma nämnare och lyfta gemensamma krav, skriver arrangörerna bakom Stockholm Mayday, en partipolitiskt obunden parad som arrangeras för andra året i rad.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per månad

Från

39 kr

Beställ här!

Beställ senast söndag 24 okt så får du en hel månad för bara 39 kr.

Betala per år

Från

1500 kr

Beställ här!

Prenumerera och betala per år. Avsluta när du vill.

På 1 maj arrangeras Mayday, en parad i Stockholm. Parollen är ”Rätten till staden”, ett Stockholm åt folket – att vi är här och nu och tar tillbaka det som borde vara vårt gemensamma. I Stockholm finns, precis som på andra ställen i Sverige, flera olika konflikter och kamper som vi vill synliggöra.

1 maj är till för att sammanföra dem, finna gemensamma nämnare och lyfta gemensamma krav. Vi menar att 1 maj är en dag för politisk handling, inte en dag för att fira arbetarrörelsens historiska segrar. Vi hoppas på en bredd i deltagande och tolkning av parollen Rätten till staden.

Människor lever skilda liv och möter olika problem, men vi bor i samma stad och det är vår gemensamma plattform.

Vi ser ett stort glapp i den representativa demokratin. Vi såg det i Stockholmsförorten Alby när politikerna sålde ut det allmänna bostadsbeståndet till riskkapitalister trots folkets protester. Det är ett av flera exempel på hur makten förflyttas från folket till marknadskrafter, men visar även på styrkan i lokal organisering.

Vi tror inte på att ge den globala kapitalismen ett mänskligare ansikte, kapitalismens natur är exploaterande. Den kalkylerar vinst ur våra liv – inte bara i lönearbetet. Våra boenden, basala behov och vår livskvalitet underkastas marknadens logik. Därför omfattar klasskampen inte bara arbetsplatsen, utan livets alla aspekter.

I en allt mer kommersialiserad och privatiserad stad begränsas våra delade utrymmen. När det vi behöver är gemenskap och rum för att formulera och bearbeta problem, göra motstånd och solidarisera oss med varandra. Om vi inte formulerar problem tillsammans kommer någon att formulera dem åt oss!

Allmänningar kallar vi de rum och nätverk vi skapar och håller vid liv. Där skapas en motmakt när vi undandrar våra relationer och behov kapitalisitismens logik. Det är konkreta praktiker eller fysiska platser som är vår delade rikedom, som förvaltas och används av oss gemensamt, utan avgifter och vinst. Det handlar om allas delaktighet – annars är det inte längre en allmänning. Ett exempel är Cyklopen i Högdalen: ett fritt kulturhus som ger människor en chans att mötas, dela erfarenheter, mat, fritid och utrustning.

Ett antifascistiskt lokalsamhälle byggs genom grannsamverkan. När fascisterna ville splittra och sprida skräck i Kärrtorp, svarade nätverket linje 17 med att knyta band av gemenskap. I Högdalen har människor solidariserat sig med sina romska grannar när de gång på gång blivit vräkta. Det nystartade nätverket Fristad Stockholm arbetar praktiskt för att tillgängliggöra staden för människor utan uppehållstillstånd.

Dessa är strategier i en tid av politisk kortsiktighet, där framtiden i bästa fall är mörk.

Den politiska ekonomin har blivit en marknadens politik. Vi är mer skuldsatta än någonsin, och osäkerheten breder ut sig. I krisens fotspår ser vi vad som händer med samhället när skuldsättning blir regel. I Grekland har skulden ersatt framtiden. Vi belånar oss inte för att vi vill eller för att lyxkonsumera, vi belånar oss för att vi måste: eftersom staten och företag har belånat sig. Vi tvingas in i skuld för att köpa tillbaka våra grundläggande rättigheter: för att bo, leva, studera.

När vi skuldsätts pantsätter vi vårt framtida liv. Vi tappar makten över vår framtid enligt en bestämd återbetalningsplan.

Motstrategin – framtiden som allmänning, som gemensamt projekt – är inte omöjlig. Vi deppar inte ihop, vi hämtar kraft ur de tusen kamper som följer på tusen problem. I paraden får vi självförtroende. Vi jobbar och lever under osäkra förhållanden. Många av oss har blivit överflödiga i arbetssamhället. Vi vill omvandla det till vår styrka och vår frihet: vi hämtar inte kraft i en förlegad löpande band-arbetaridentitet, vi kämpar för en framtid bortom lönearbete och arbetsförmedling.

Paraden speglar en mängd kamper och har inte en fastställd slutpunkt, utan är en pågående process. Vi är en mångfald med utrymme för motsägelser, våra olikheter är vår styrka.

Paraden är dels en bekräftelse av detta, dels en strävan till politisk handling. Den vill tänja gränserna för det möjliga när vardagen sätts ur spel. När paraden väller genom staden tar vi plats, umgås och möter varandra bortom konsumtion.

Paraden är inte en vädjan till politiker att erkänna oss, vi erkänner varandra.

Ta med dina problem och drömmar!

 

Fotnot: Mayday-demonstrationen samlas vid Slottsbacken i Gamla stan klockan 15.00. Avgång 16.00 mot Bofills båge.

Stockholm Mayday 
Johanna Hedlund, Maral Shafeie och Tove Larsmo