Det är inte biffen eller lyx-tv:n som förstör jorden, det är hur biffen produceras, lyx-tv:n transporteras och vilken energi som skapar dem, brukar jag säga.
Det där är matematik och enkelt att visa.
Och ändå blir det fel.
I andra sammanhang skriver jag alltid om oss som rörelser. Solceller på ett tak löser inget men miljarder solceller löser det mesta. Poängen med solcellerna på ditt tak är att de skapar en rörelse som kan tvinga hela energipolitiken att ändras. Fossilt förbjudas.
Självklart är det samma sak med vegetariska val. Köttfria måndagar kommer inte lösa något, men de kan vara början på den debatt och den rörelse som faktiskt ändrar politiken i stort och får bort fossilt jordbruk.
Så hur har jag kunnat hamna så fel?
Tänk dig ett möte:
”Hej, mitt namn är Johan och jag är köttoman.”
”Hej Johan.”
”Min mamma kommer från inre Norrland, vi var sex barn och två vuxna runt köksbordet, det fanns inga grönsaker och vi delade alla på en enda kyckling och det var mycket brun sås med potatis och sedan fest på söndag när en överstekt ryggbiff stod mitt på bordet.”
”Vi hör Johan.”
”Jag åt min första sallad när jag fyllde 27 och den smakade förfärligt.”
”Thank you for sharing Johan.”
Ärligt talat ... det är nästan sant. När landets första supermarket ”Besto” kom till Skåne kunde man få amerikansk grönsaksblandning till hemmet, men färska rödbetor, rå lök, svartrot eller sparris fanns bara inte och kom långt senare i livet.
Som köttätare har jag blivit allt mer av en gourmet – det finns få rätter som kan slå lammracks eller kamben eller en perfekt stekt biff Rydberg.
Från en fattig matkultur har jag klassrest till den ljuvaste ekologiska matrikedom som finns (mycket grönt plus fint kött) och när någon på redaktionen (många vegetarianer här) kritiserat har jag surt frågat hur många solceller de satt upp eller vilken bil de kör.
Jag har känt mig anklagad för själva min person.
Jo, jag tror det är därför antalet köttätare på jorden ökar trots att medvetenheten om klimatfrågan gör samma sak.
Något är fel i argumentet mot kött.
I somras lärde jag mig vad. Under en månad gjorde en ung man all mat och han gav sig f-n på att det skulle vara gott. Lat och mätt gick jag från bordet i fem veckor utan en enda köttbit. Sedan bjöds jag på en biff bourguignon som inte innehöll något kött alls (av vår solcellselektriker Bernt, för övrigt). Då var det kört.
Vegetarisk kost som är överlägsen kötträtterna är svår att argumentera emot.
För ärligt talat, käkar du morotsbiff från frysdisken så smakar det precis lika illa som Mamma Scans köttbullar (det senare är bara gott om man maler köttet precis före stekning).
Kvalitet kan förändra en matkultur. Inte moralism.
En stor del av argumenten mot kött är faktiskt moralistiska, enögda där det egna valet är gott och alla andra val är oacceptabla.
Att ge upp biffen minskar utsläppen mer än byte av bil, säger någon till mig.
Jaha, så då kan Danderyds dieslar fortsätta förstöra jorden på väg till det fina veganköket vid Stureplan?
I själva verket är byte av bil en enkel åtgärd med teknik och politik (hela bilparken byts i genomsnitt vart sjunde år), medan byte av mat är en fråga om personlig övertygelse som kan hindras av osäkerhet.
Elbilar är bättre än dieslar. Även för dieselbilisten.
Vegetarisk smaklös sallad är sämre än Skomakarlåda.
Det duger inte med moraliska överdrivna argument. Man måste erbjuda något som faktiskt är bättre.
Bättre mat, bättre smak, mera njutning.
Först då glöms nötköttet bort och blir en kuriositet, precis som vi idag har mycket svårt att njuta av bondesamhällets sill och potatis annat än som helgdagsmat.
Vem vet, om 50 år är kanske biff bara är en märklig nyårstradition och falukorv en udda delikatess på julafton.
Det vi vill åstadkomma är en stor produktionsförändring. Industrijordbruket måste ersättas med ekologisk hushållning där naturliga kretslopp styr, inte fossilt tillförd energi.
Men industrijordbruket försvinner inte bara för att vi köttälskare pratar om glada små ekogrisar eller att jag ser mina lamm i ögonen innan de slaktas. Industrijordbruket är en politisk, ekonomisk maktfaktor som måste bekämpas precis som energimakten. Köper man kött är man inte ond, däremot deltar man inte i omställningen och rörelsen som pressar politiken att pressa köttindustrin.
Konsumentmakten är en svag sak, men inte konsumentmakt kombinerad med politik.
Nej jag tror inte vi kan ha småskaliga ekojordbruk om vi inte har med djur som del i kretsloppet.
Men det är något helt annat än sojabönodling eller ensilage till kossor i gigantiska fabriker där djur plågas som om de vore ting.
Så vad gör jag själv nu? Jag är privilegierad eftersom jag bor på det förtalade hipstersöder där det finns fantastisk vegetarisk mat på varje gata. Av veckans totalt 21 måltider kommer det vara jättelätt att ordna de flesta utan kött. Värre blir det på föredragsturnéer (Fick senast en vidbränd paprika med torrt ris och svamp och inga såser ... The horror. The horror).
Okej, jag vet att många äter mat mer för att man måste än för att man längtar.
Men jag älskar mat och lägger hellre pengar på det än på pensionssparande eller semesterresor.
Jag ska fan i mig bli vegogourmet.
Nej inte av moraliska skäl och inte absolut, jag kommer äta kött om det bjuds och själv någon gång laga vilt eller ren.
Men av politiska skäl välja vegetariskt.
Och jag ska sluta säga att vego inte räcker, för ärligt talat, det kanske är just det faktum att du slutar äta muskelmassa som gör att jorden räddas. Kanske det är den lilla, lilla mikropromillen som hindrar tipping point.
Men ... det måste vara godare. Hur åstadkommer jag det?
Eftersom ETC är del i en stor rörelse så vänder jag mig till dig som läser och ber om hjälp.
Sänd mig de vegetariska matrecepten som gör den politiska rörelsen större.
Så publicerar vi dem för alla att prova.
Socialismen handlar om att öka individens frihet.
Det måste vegetarisk kost också göra.
God, godare, godast.
Thanks for sharing.
