Somar Al Naher: Det är Socialdemokraternas fel att barn och tonåringar utvisas

Varsågod, det här är resultatet av ”stram migrationspolitik”.

En autistisk fyraåring som heter Raif och fortfarande bär blöja måste ensam lämna Sverige. Hans föräldrar med rötter i Bosnien har permanent uppehållstillstånd, men inte Raif.

Utöver blöjbarn kastas även många tonåringar och unga människor ut. Ayla, 21, ska utvisas ensam till Iran efter fem år i Sverige. Milad, 19, som har bott i Malung i tio år hotas med utvisning till Afghanistan, ett land där han aldrig har varit eller kan språket.

De här exemplen är bara några i raden av förfärliga fall.

Utvisningarna av barn och tonåringar beror på politiska beslut. Fram till 2023 fanns i utlänningslagen en möjlighet att bevilja uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter, det gav unga som hunnit fylla 18 år under processen en chans att få stanna med sina föräldrar.

Den möjligheten avskaffades för tre år sedan av Tidöpartierna, med stöd av Socialdemokraterna.

Eftersom varje asylfall prövas enskilt drabbar det barn och unga som saknar egna skyddsskäl. Lagen tar inte längre hänsyn till familjen som helhet.

MP, V och C går nu ihop i ett försök att stoppa vansinnet.

Tyvärr fortsätter S att agera lika ofattbart.

Partiets migrationspolitiska talesperson Ida Karkiainen säger till Dagens ETC att S inte kommer att ställa sig bakom initiativet från MP, V och C.

På management-svenska rabblar Karkianen obegripligheter på varandra.

“Sverige har en integrationsskuld som måste betas av och då är den strama migrationspolitiken en förutsättning för att integrationen ska fungera”, säger hon.

Ja men då så! Det ser ju vem som helst att fyraåriga Arif måste skickas ut för att någon annan ska kunna integreras.

Vilket skämt.

Integration är inte migrationens motsats. Att ställa de två mot varandra är intellektuellt ohederligt. Synsättet bygger på föreställningen att samhällets kapacitet alltid är konstant, som om integration vore ett nollsummespel där varje ny människa automatiskt tränger undan någon annan.

Så är det inte, migration påverkar hur stora insatser som krävs men avgör inte om integrationen lyckas. Att få in människor i samhället ställer krav på utbyggnad av bostäder, skola och en fungerande arbetsmarknad.

Det mest absurda är att många av de fall vi nu läser om i tidningarna just handlar om familjer med tonåringar som talar svenska, arbetar och är en självklar del av sina lokalsamhällen. Välintegrerade med andra ord.

Tidö och S-ledningens argument noll med verkligheten att göra.

Kritiken mot partiet har varit massiv internt. Men i stället för att ta ansvar för sin politik försöker ledningen nu skjuta budbärarna. Ett brev har gått ut till medlemmarna där man ”förtydligar” vad man egentligen menar. Men brevet väcker bara ännu fler frågor. Man säger att bilden av partiets ställningstagande är ”missvisande”. Att det är rubrikerna det är fel på (läs media). Man skjuter budbäraren när budskapet inte går hem så som man har tänkt sig.

Att S inte ställer sig bakom förslaget från V, MP och C förklaras i brevet med att det skulle sakna majoritet i riksdagen samt att det innehåller delar de inte kan ställa sig bakom. Någon förklaring till vilka delar det handlar om ges inte.

I intervjuer säger S att man nu inväntar regeringens besked om en ”ventil”.

Ursäkta? Sedan när styr Johan Forsell (M) Socialdemokraternas migrationspolitik?

Ingen vettig person köper att utvisningarna av barn kommer som en överraskning för S.

Detta är ju exakt ett resultat av ”stram migrationspolitik”. Remissinstansernas svar har funnits där hela tiden, Barnombudsmannen har skrikit sig hes i flera år nu.

Att Tidöregeringen inte vill ha invandrare överraskar ingen. Men den stora gåtan är Socialdemokraterna. Finns det ens någon bortre gräns där S säger “det räcker nu”?