Ledare. Kajsa Ekis Ekman.

2016-08-29 11:14

Därför faller lönsamheten för ägarna

Vad som händer är inget annat än den gamla lagen om profitkvotens fallande tendens, skriver Kajsa Ekis Ekman om krisen för mediebranschen.

Plötsligt har ett helt samhälle upptäckt att de som äger våra tidningar är kapitalister. Medan författare, politiker och lokala tidningsläsare talar om värdet av lokaljournalistik och demokrati, talar Mittmedias ägare om ”produkter.” Deras produkter ger inte den önskade vinsten, alltså lägger de ner.

Hur många människor som än med darrande röst åberopar humanistiska värden, kan inte förändra det faktum att ägarna är kapitalister och att deras mål är vinst.

Detta märktes inte under de goda åren – då kunde tidningschefer som Herbert Tingsten och Olof Lagercrantz skriva volymer om sitt redaktionella arbete utan att en enda gång nämna pengar. De levde och tänkte som fristående intellektuella; om än inte politiskt, så åtminstone ekonomiskt.

Men nu faller tidning efter tidning. Över hela väst är informationsbranschen i kris – mitt i den ålder som döpts till informationens.

Vad är egentligen denna tidningskris? Hur kan man förstå det paradoxala faktum att ju mer en bransch anammar teknisk utveckling, desto sämre går det för den? Borde det inte vara tvärtom?

Vad som händer är inget annat än den gamla lagen om profitkvotens fallande tendens.

Denna marxistiska lag har varit frånvarande från debatten om tidningskrisen, och när den debatteras annars är den ofta missförstådd (delvis på grund av att man ofta missar att Karl Marx talade om en mängd motverkande faktorer som gör att denna ekonomiska lag inte är så total som dess uttolkare velat tro).

Vad är då grejen?


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0


Jo, det som skapar värde i ett kapitalistiskt samhälle, och det som ger kapitalisten hans vinst, är arbete.

Pengar är inget annat än ett mått på mänskligt arbete – när vi säljer eller köper något byter vi arbetstimmar med varandra.

Tidningar brukade vara dyra och därmed vinstbringande eftersom det låg så mycket arbete nerlagt i dem. För att medborgarna skulle kunna veta vad som hänt i världen behövdes inte bara journalister, utan typografer, sättare, tryckeriarbetare, transportarbetare och många fler. Tidningens värde bestod alltså i det genomsnittliga priset på allt detta arbete sammanlagt.

När den digitala revolutionen kom, blev hela distributionen så gott som gratis. Tidning efter tidning anammade detta då det till en början innebar konkurrensfördelar att även finnas på nätet. Men efter ett tag sjönk naturligtvis värdet på nyhetsartikeln. En produkt som inte innehåller arbete kan inte heller säljas dyrt. Precis som i musikbranschen.

Det är därför teknisk utveckling gör att lönsamheten faller. Ju mer maskiner (konstant kapital) som används i produktionen av en vara jämfört med mänskligt arbete (variabelt kapital), desto mindre går att tjäna på denna vara. Varför tenderar då företag att ersätta arbetare med maskiner så fort de kan? Jo, därför att den första kapitalist som gör detta tjänar multum. Priset på produkten är ju fortfarande baserat på att folk antar att den görs manuellt, och den första som tillverkar den med en maskin kan hålla ett högt pris. Men nästa kapitalist som köper maskinen sänker priset ytterligare, nästa ännu mer och så vidare. Snart tjänar man inte mer än för att betala inköpet av maskinen. Och maskiner går inte att suga ut. Att fortsätta tillverka manuellt går inte heller då folk nu förväntar sig ett pris baserat på att det görs automatiskt, och ingen mer än finsmakare vill betala skyhöga priser bara för att något är handgjort.

Detta är precis vad som hänt tidningarna. Det går ju inte att exploatera en dator, och i stort sett det enda arbete som i dag ligger nerlagt i en artikel är journalistens. Det har inte gått snabbare att utföra. Det tar fortfarande lika lång tid att åka till ett krigshärjat område, sätta sig in vad som händer, lära sig språket eller skaffa tolk och ta ställning till alla skiftande utsagor. Men det utbildas fler journalister än någonsin och alla tycker sig vara journalister i en tid när det tekniska blivit så enkelt. Sidor dyker upp på nätet som görs helt gratis och som säger sig vara journalistiska arbeten. Vilket gör att tidningarna härmar dem och avskedar ännu fler: bort korrespondenter, korrläsare, redaktörer, redigerare och fotografer. Snart ser våra äldsta tidningar ut som skoltidningar från 8:an.

Alltså: om man kan göra hela arbetet i stort sett gratis, kan man inte längre tjäna på det. Tidningsläsare vill inte byta sin arbetskraft mot något som inte innehåller arbetskraft. Annonsörerna sviker därmed också. Och så sjunker vinsten, och när den sjunker har ”produkten” inget existensberättigande för kapitalisten. På samma sätt skulle taxibilar som kör sig själva knappt löna sig: de skulle till slut inte inbringa mycket mer än vad det kostade att köpa en bil och underhålla den.

Så långt ekonomiska lagar. Sedan kan vi ju tycka att vi har rätt till kunskap om vår omvärld. Bara en sådan sak som att veta vilka som bestämmer i kommunen, om våra företag släpper ut miljöfarligt avfall eller om en skola ska läggas ner. Vi kanske menar att detta har ett värde utöver vad ett företag kan tjäna på att sälja den informationen till oss.

Men då måste tidningarna tas över av det allmänna. Eller så får SVT:s uppdrag utökas till att gälla tryckt media.

Att böna och be kapitalisten att inte agera som en kapitalist är dock ganska lönlöst.