Jag satte också kaffet i halsen när jag läste nyheten. Först Nackabor som hellre vill ha Hells Angels än flyktingar som grannar och nu föräldrar som inte ens vill låta ungarna gå på samma toalett som nyanlända barn.
Hur lågt kan vi sjunka?
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Sedan stannade jag upp en stund och funderade. Kan det verkligen finnas så många föräldrar på samma skola som förespråkar strikt etnisk segregering? Vad är det för slags Ku Klux Klan-skola? Nog för att det finns många rasistiska tokskallar men ändå.
Precis när jag sitter i dessa tankar ringer telefonen och i luren har jag en vän med barn på den aktuella skolan. Han är en person jag litar på. Engagerad pappa och samhällsmedborgare med antirasistiska värderingar. Just nu är han också arg och känner sig missförstådd.
Föräldramajoriteten har inte haft någon protest mot nyanlända barn, menar min vän. Däremot har de haft praktiska synpunkter. Många föräldrar önskade till exempel att barnen skulle dela skolgård med barn i samma ålder. Det blir tryggare för de yngsta och lättare för barnen från de olika skolorna att leka med varandra då, tyckte många. Sedan var det andra praktiska spörsmål. Under flera år har de klagat på att entrén med sko- och jackförvaring är för trång och toaletterna få och dåligt städade. Hur skulle detta lösas på bästa sätt när barnen skulle bli så många fler? Kunde värden bygga om och kanske ordna fler toaletter?
Så ingen apartheid-diskussion bland föräldrarna då? undrar jag. Nej, säger min vän bestämt. Skolan har något för en friskola så ovanligt som en egen förberedelseklass för nyanlända och alla ungarna använder såklart lokalerna på samma villkor. Det har inte handlat om att barnen inte ska kunna använda samma toaletter, bara att det behövs fler och en bra städlösning. Säger min vän alltså.
Han hänvisar mig vidare till en lärare på skolan. Läraren är också arg över hur debatten har utvecklats. I lärargruppen har de varit positiva till skolan för nyanlända, menar han. Men haft en del praktiska synpunkter på hur det ska genomföras för att kunna skapa en bra arbetsmiljö. Liksom många föräldrar känner han sig fångad i ett skådespel där han ställs till svars för värderingar han inte förfäktar.
Men finns det inga rasistiska hundar begravna? Jo, självklart finns föräldrar med sådana sympatier här precis som på andra ställen. Som tar tillfället i akt att driva sin agenda. Särskilt en pappa som är något av en lokal kändis och aktiv i SD har utnyttjat situationen för att göra reklam för sitt parti och sprida allmän dynga.
Expo gör i en artikel en genomgång av hans inlägg på Facebook och det är ingen trevlig läsning. Här beskrivs SD-pappan som den drivande i ”föräldrauppropet” och så framställs det även i SVT där han bjuds in till deras nya debattprogram. Men är han så värst representativ för föräldrarna?
Äh, det är väl ingen här som lyssnar på honom, säger min vän. Det är jobbigt för många att han framställs som deras representant. Hade medierna varit intresserade av vettiga synpunkter hade de kunnat intervju någon av de vänsterpartister och miljöpartister som har barn på skolan. Men det säljer väl bättre att släppa fram rasister som vill stå i centrum, suckar vännen.
Nu har jag upplåtit lite spaltutrymme åt en förälder och en lärare som inte fått komma till tals tidigare. Utan att alls påstå att denna historia är den enda eller att det inte finns händelser som gått min vän förbi så tycker jag att den är viktig att lyfta fram.
Lite för att det finns vettiga föräldrar som förtjänar att få sin historia hörd efter att ha hudflängts i media. Lite för att alla som förfärats förtjänar en restaurerad världsbild (det är väl ändå skönt att det inte riktigt är så illa att hundratals föräldrar gått samman för att förespråka apartheid?).
Men mest för att vi kan lära något av detta.
Till exempel hur viktigt det är att kolla upp en bra story och fundera på om det finns flera versioner. Hur lätt det är att köpa en historia som passar ens världsbild och sprida den vidare. Hur snabbt händelser blir svart-vita, de väldigt onda mot de väldigt goda och så alla nyanser som inte får plats i den mediala dramaturgin. Och inte minst kanske hur en sådan diskussion passar rasister som handen i handsken.
Det ska vi väl inte bjuda dem på?
