Henrik Jalalian: Utsläppen rusar – men Pourmokhtari har säkert en utmärkt talepunkt

Man blir så fruktansvärt trött. Kanske är det meningen?

Regeringen verkar ha bestämt sig för att föra en så fullkomligt usel klimatpolitik att vi till slut kollektivt ska ge upp. Tänka på annat.

Sveriges utsläpp av växthusgaser ökade med drygt sju procent 2024 jämfört med 2023, enligt Naturvårdsverket. Detta berodde framför allt på ökad användning av fossil diesel inom vägtrafiken och arbetsmaskiner. Det är den största utsläppsökningen på 35 år. Det blir nu mycket svårt för Sverige att nå både EU:s och Sveriges klimatmål.

Det är inget annat än en gigantisk skandal. Detta är mål alla svenska partier ställt upp på. Nu bryter man mot allt, man har släppt bromsarna och kanar ut för stupet.

Förutom skadan på klimatet kommer det bli en mycket kostsam historia för skattebetalarna, EU-böter på stora belopp väntar.

Men kanske är inte avsikten att betala – utan att försöka vattna ur EU:s klimatlagstiftning innan fakturan skickas.

Detta är denna regerings modus operandi i klimatpolitiken. Först sa man att våra nationella mål var onödiga – vi har ju bra EU-lagstiftning. Sedan när man misslyckas även med dessa mål, försöker man försämra också EU-lagarna. Man för en direkt nihilistisk klimatpolitik, där misslyckandet på hemmaplan sedan ska exporteras till resten av EU.

Så kan man trolla och trixa om våra barns framtid.

Centerpartiet kallar beskedet för ”årets sämsta julklapp”. Men jag tror inte att kritiken rör vår klimatminister Romina Pourmokhtari (L) i ryggen. Hon har säkert en utmärkt talepunkt att leverera, istället för minskade utsläpp. Det brukar hon ha.

Hon tror kanske att om hon kommer med tillräckligt mycket snömos framför mikrofonerna, så kan temperaturen kylas ner. Hon är en god representant för den ungdomsförbundsanda som representerar det sämsta i politiken – där man hellre ”äger” sina politiska motståndare med retoriska piruetter än att göra något vettigt. Jag kan inte påminna mig om att någonsin ha sett en så förspilld politisk talang som Romina Pourmokhtari.

Regeringens klimatmisslyckande sätter dock fingret på en svag punkt med hur klimatmålen – både Sveriges och EU:s – är konstruerade. Att ha långsiktiga klimatmål (till 2030, 2045, 2050 osv) fungerar inte särskilt väl. De är lätta att införa men blir sedan ifrågasatta eller ignorerade när datumet väl närmar sig.

Jag minns den där sommaren 2018 när de svenska skogarna brann och alla tidningar och partier pratade om klimatmålen, hur viktiga de var. Nu står misslyckandet för dörren, men uppmärksamheten är begränsad.

Vad som behövs är att kombinera långsiktiga klimatmål med en kortsiktig koldioxidbudget för varje år. Vad som spelar roll rent vetenskapligt är inte vilket år utsläppen försvinner – det viktiga är hur mycket koldioxid vi släpper ut längs vägen. Det är som att säga att man ska sluta röka 2045. Det hjälper inte dina lungor om du röker som en borstbindare till år 2044.

En budget gör det också svårare för politiker att komma undan, genom att peka på framtiden.

Det handlar om matematik och inte ens Pourmokhtari skulle till slut kunna förklara bort att hon misslyckas med att hålla budget år efter år. Lustigt nog var detta något hennes egen utredare John Hassler föreslog, men den utredningen verkar ha glömts bort i någon byrålåda.

Man känner sig nästan vansinnig som bryr sig om klimatet i denna tid. Som en särling, en apart konspirationsteoretiker när all debatt handlar om brottslighet, invandring, krig och Donald Trump.

Då kan det vara bra att veta att man faktiskt är i ett mycket gott sällskap. En stor majoritet av svenska folket tycker att regeringen missköter klimatpolitiken. De flesta svenskar vill ha en betydligt mer ambitiös klimatpolitik än idag.

Enda hindret är att om vi går i fällan och blir trötta på alltsammans. Inte orkar protestera. Så låt oss gå ut på gatorna istället. Vad Pourmokhtari än hittat på för smart talepunkt för att förklara bort sitt senaste misslyckande.