Roya Hakimnia: Kristersson tar Israels konflikter till Sverige

Om någon fortfarande tvivlar på om Israel handlar om västerländsk kolonialism, se Trump-Netanyahus så kallade fredsavtal, numera godkänt av FN:s säkerhetsråd.  

För det första: Palestinierna fick inte ha ett ord med i spelet. I vanlig kolonial ordning. Avtalet har därmed inget som helst stöd i det palestinska civilsamhället, såväl Hamas och vänstergrupperingar som Folkfronten för Palestinas befrielse, PFLP, förkastar det (även om de välkomnar att inte bombas varje dag).

För det andra: Den internationella styrkan, ”International Stabilization Forces”, är motsatsen till den fredsbevarande styrka palestinarörelsen ropat på. ”Fredsavtalet” skriver uttryckligen att syftet med styrkan är att styra Gazas ekonomi, migration och uppbyggnad. Med Trump som ledare, eventuellt flankerad av "Mr Irak-kriget", Tony Blair, blir denna inget annat än en ockupationsstyrka, nu med fler länder direkt involverade.

Eldupphöret betyder: ”You cease, I fire,” skriver FN:s särskilda rapportör i Palestina Francesca Albanese. Över 300 personer har mördats av Israel sedan det så kallade eldupphöret trädde i kraft i oktober. Amnestys generalsekreterare Agnès Callamard varnar för att avtalet är en dimridå som möjliggör folkmordets fortsättning, även på Västbanken, som överhuvudtaget inte nämns i avtalet. De palestinska flyktingarna har också utelämnats. Ovanpå det har Netanyahu försäkrat att han aldrig kommer att acceptera en palestinsk stat.

Detta kan bara bli logiskt ifall man förstår Israel som en bosättarkolonial stat. Denna vill till skillnad från inom ”vanlig” kolonialism, där exploatering är huvudsyftet, även få bort ursprungsfolket och placera sin egen befolkning i dess ställe. Det kan ske på olika sätt: Genom fördrivning, etnisk rensning och i värsta fall folkmord. I skuggan av gazakriget har bosättare trappat upp våldet och allt fler bosättningar har skapats, markstölder når rekordhöjder på Västbanken. Israel är inte färdiga.

Av någon märklig anledning har diskussionerna om bosättarkolonialism varit ganska frånvarande i vänsterns debatter. Typ som att detta skulle vara konspirationer. Men Israels grundare benämnde själva Israel som en kolonial stat, dagens politiker pratar öppet om sina intentioner att fortsätta förgöra Gaza, ta över landet, och gärna fortsätta till ett Stor-Iisrael som förutom Palestina innefattar delar av nuvarande Libanon, Syrien, Egypten och Jordanien. Hmm, vad ska vi annars kalla detta?  

Om vi inte har analysen klar kring att detta handlar om kolonialism, så lämnar vi utrymme för konspirationsteorier och antisemitism. Israels förtryck av Palestina handlar inte om en lömsk lobby (även om lobbyn är stark) utan om reella ekonomiska intressen, inklusive fossilkapitalistiska sådana, vilket flera forskare, bland andra Andreas Malm, menar.

Slutligen, några ord om rasismen som en grundläggande del i kolonialismen. Självklart stannar inte det avhumaniserade språket av palestinier vi har fått höra i över två års tid, vid någon landsgräns.

I Expos poddavsnitt ”Hatet efter sjunde oktober” pratar Daniel Poohl om just detta, hur beskrivningen av Israel som räddningen för Väst mot de ”barbariska” araberna, de terroristiska palestinierna, spär på islamofobin. Den landar fint i ett land där 57 procent av svenskarna redan innan 7 oktober 2023 angav att de är negativt inställda till islam.  

Två rasister har kört in i palestinademonstrationer det senaste året. En av dem har nu dömts till fängelse för hets mot folkgrupp. ”Slakta på. Palestinier är bäst döda.” ”Avrätta samtliga.” Så skriver han på sociala medier, ett hatiskt språk som är vanligt på israelvänliga sidor. Palestinaaktivister misshandlas och trakasseras av rasister. De förlorar jobb.  Demoniseringen av palestinier är en tickande bomb, skriver Expos Morgan Finnsjö.  

Men det är palestinaaktivisterna som vår regering pekar ut som problematiska och våldsamma. KD-politiker som Bush och Teodorescu vill utvisa och dra tillbaka medborgarskap. Och Ulf Kristersson menar att palestinarörelsen tar ”alla världens konflikter” till våra gator. I verkligheten är det förstås Sveriges vapenhandel, godkännande och medskyldighet till folkmord som fört hit konflikterna.

Kolonialismen har med folkmordet de senaste två åren fått förnyad kraft och påverkar även Sverige. Därför måste kunskaperna öka och vänsterns internationalism stärkas.