Debatt.

2015-12-10 11:00
Jan Myrdal. Bild: Leif R Jansson/TT
Jan Myrdal.

”Vänstern” är för feg och värnar sina egna privilegier

Göran Greiders ledare i Dagens ETC (9/12) låter klok och sympatisk. Men det är den inte. Den visar i stället på skälet till att det som pryder sig med beteckningen vänster marginaliseras och förlorar i betydelse såväl i Frankrike som Sverige och andra liknande samhällen, skriver Jan Myrdal.

Göran Greider har en korrekt sakbeskrivning:

"Att det franska socialistpartiet går tillbaka är ytterligare ett bevis för vad ekonomisk åtstramning oftast gör med socialistpartier och fackföreningsrörelser: Trasar sönder dem och dömer dem till nederlag. Att Nationella fronten nu går framåt så starkt tror jag heller inte kan förklaras med terrordåden som nyligen briserade i Paris. Det går djupare än så.

För det första ligger arbetslösheten i Frankrike idag en bra bit över EU-genomsnittet och skarorna av fattiga växer. President Hollande och hans socialistiska regering har knappt lyckats leverera en enda social reform som kan få det franska folket att känna tilltro till framtiden. Det franska samhället har till råga på allt bibehållit extremt starka elitistiska drag, där inte minst den politiska eliten oftast hämtats från elitskolor som Ecole Normale Superieure."

Detta kunde vara en beskrivning av den politiska verkligheten i Sverige. Men man behöver inga mentalistiska förklaringar till denna "vänsterns" nedgång. Man behöver bara se sig om. De rika blir rikare. De fattigaste sitter på gatorna och tigger. Samhället fördjävligas till de liberala friheternas bästa och vänstern kämpar en modig kamp mot chokladbollar.  Det vore ett politiskt mirakel i ordets verkliga mening om en folkmajoritet skulle välja en sådan vänster.

Visst är detta traditionellt. Den vänster vars representanter år 1912 ordentligt förklarat det kommande kapitalistiska kriget och hur arbetarrörelsen skulle kunna hindra det smet 1914 undan och röstade för samma krig. De säkrade därmed att miljoner av deras väljare dog en meningslös men plågsam död. Själva överlevde de i relativ välmåga till dess det blev möjligt att åter begå samma svek och möjliggöra de fascistiska och nazistiska partiernas framväxt och maktövertagande. Alltså åter säkra att väljarmiljonerna dog undan.

Jag kunde gå längre tillbaka ty Greider har rätt i att det är tradition. Hur kom det sig att general Boulanger fick så starkt stöd från såväl underklass som intellektuella? Titta på den dåtida franska vänstern!
 Hur kan en vänster utan citattecken förhindra detta? Våga följa sina program och därmed genomföra den samhällsomvandling de sagt sig representera! Men den vänster vi sett och ser blir bleknande rädda för att kapitalet och dess olika politiska och kulturella representanter skall skrika och larma.

Därför har "vänstern" hittills i alla avgörande ögonblick offrat det folk den levt på att företräda. Men om de skulle våga kunna uppträda förnuftigt, "expropiera expropiatörerna", som det står skrivet då skulle det finnas en rimlig möjlighet för folk att överleva också denna tid. Men de är för fega och värnar sina egna privilegier alltför mycket för att våga gå den härskande klassen, dess banker och ledarskribenter emot ens så mycket som de i Sverige vågade på trettiotalet. De vågade inte ens fullfölja den halvmesyr de påbörjade med lönefonder. All hittillsvarande erfarenhet säger alltså att de åter kommer att svika till sina medlemmars och väljares undergång också nu. Tyvärr.

Jag kan dock med viss tillfredsställelse säga att jag på mitt åttionionde år inte behöver vara med om att uppleva hur de också denna gång fullbordar sitt traditionella självförgörande svek. Jag kan stå på gravranden och flina åt eländet.