Hoppa till innehållet

Demokrati

Debatt: Teodorescu Måwes flin är olycksbådande

Bild: Claudio Bresciani/TT

Dagens ETC

När Alice Teodorescu Måwe (KD) vägrar avslöja vem som finansierar henne sker det på bekostnad av rikets säkerhet. En demokrati kräver transparens – utan den lämnas vi i mörkret om vilka intressen som faktiskt styr.

Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.
Kommentera

Där satt hon och log försmädligt i SVT:s ”30 minuter”, Alice Teodorescu Måwe (KD). Hon visste att Anders Holmberg inte skulle klara av att komma åt henne när hon hänvisade till sin säkerhet för att inte avslöja vem som betalar för den. 

”Säkerheten” är det suveräna rättfärdigandet numera, prio även framför medmänsklighet och moral. Vi är med i Nato för att vara säkra och då betyder det mindre att vi samarbetar med folkmördarstaten USA. Säkerheten kräver också att vi utvecklar vår vapenteknologi och då måste vi såklart göra det tillsammans med den andra folkmördarstaten, Israel.

Säkerheten är ett verktyg för makt. Vår politiska höger målar upp hot överallt och vill sannolikt ha en symbios mellan stat och krigsindustri likt den som råder i USA. Med en sådan blir socialistisk politik omöjlig: säkerheten kommer att trumfa strävanden mot bred social välfärd varje gång en ny statsbudget ska läggas.

Teodorescu Måwes fifflande är antidemokratiskt. Holmberg borde ha påpekat att hon skaffar sig personlig säkerhet på bekostnad av rikets säkerhet. Hon får säkerhet medan vi andra lämnas i ovetskap, det vill säga osäkerhet, om vems intressen hon arbetar för. 

Vet vi att hennes hemliga donator bara betalar för livvakt och inte också för att hon ska föra en viss politik? Arbetar hon kanske för utländska intressen? 

Teodorescu Måwe försvarar konstant Israels och USA:s folkmord på palestinier och angreppskrig mot Iran och Libanon. Kritik av Israel likställer hon systematiskt med antisemitism. De som nu börjat spekulera om vem hennes donator är gissar följaktligen gärna på Israellobbyn och vapenindustrin. 

Vad vi vet är att hon, liksom för övrigt vår statsminister, har haft enskilda möten med representanter för data- och övervakningsföretaget Palantir. En av bolagets ägare är techmiljardären Peter Thiel, som offentligt har förklarat att frihet och demokrati är oförenliga.

Demokrati förutsätter transparens. Anta att alla våra riksdagsledamöter – och varför inte kommunal- och regionpolitiker också? − hade hemliga sponsorer, kanske från utlandet, där större pengar och maktintressen finns. Känns det som en lagom demokrati för Sverige?

Vi sitter redan tillräckligt i skiten. Svängdörrarna mellan politik och lobbyism, sponsrad av penningstarka aktörer, är i oavbruten rörelse. Det har bland annat resulterat i att en skolpolitik majoriteten svenskar vill ha – befriad från vinsttänkande – blockeras av riksdagsledamöter med aktuella eller väntande intressen i branschen. Ett första steg för att åtgärda detta demokratiproblem vore att lagstifta om att politiker som går till lobbyfirmor inte får återvända till politiken. 

Om allt större andel av ett samhälles ekonomiska tillgångar samlas hos en allt mindre krets människor avdemokratiseras samhället. Nyliberaler som målar världens utveckling i rosa undviker att tala om detta. De rika blir inte rikare på de fattigas bekostnad, lyder deras argumentation, för procentuellt är det färre som svälter än förr. Utvecklingen går åt rätt håll!

I absoluta tal är det fler som svälter än någonsin, kan man då inflika. Men i sin argumentation hoppar de alltså över det av oändligt med empiri etablerade faktumet att pengar ger makt. Mer pengar till de rikaste i förhållande till oss andra innebär ofelbart mer makt till dem och mindre makt till oss andra.

I USA sponsrar stora kapitalägare och välfinansierade lobbyorganisationer kandidater – företrädesvis republikanska – till politiska poster i utbyte mot att kandidaterna sedan, som valda, levererar en viss politik. Lydaktiga politiker belönas efter avslutad tjänst med lukrativa styrelseposter i företagen deras sponsorer äger.

Kapitalägarna och lobbyorganisationerna har stegvis tagit kontrollen över samhällets regelverk – processen benämns ”regulatory capture”och ser till att kontinuerligt öka sin rikedom och makt. Resultatet? USA:s demokrati klassas inte längresom fullvärdig – och ytterligare nedmontering av den väntar.

Ska aktörerna bakom avdemokratiseringen av USA ta över även i svensk politik? Teodorescu Måwes flin är olycksbådande.

Ämnen i artikeln

Kommentarer

Den här konversationen modereras enligt ETC:s communityregler. Läs reglerna innan du deltar i diskussionen. Tänk på att hålla god ton och visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Olämpliga inlägg kommer att tas bort och ETC förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.