Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Vad är ”folkets röst” och vad är demokrati?

Nigel Farage, före detta ledare för Ukip, drev linjen att landet skulle lämna EU inför folkomröstningen om utträde.
Nigel Farage, före detta ledare för Ukip, drev linjen att landet skulle lämna EU inför folkomröstningen om utträde. Bild: Bild: Kirsty Wigglesworth/TT

Dagens ETC.

”Svenska journalisters demokratisyn i fara”. Så löd rubriken till Roya Hakimnias ledare i Dagens ETC förra veckan. Jag instämmer i rubriken men syftar då på den demokratisyn som av artikeln att döma företräds av skribenten själv, skriver Kristina Arvidson-Molin i en replik.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Min invändning handlar om folkomröstningar och hur de passar in i en representativ demokrati. De journalister som i kölvattnet av Brexit har skrivit om detta blir beskyllda för folkförakt och detta ”är inte mycket bättre än Ukips invandrarförakt” enligt ledarskribenten. Jag tar ändå risken.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Eftersom vi har ett parlamentariskt system som bygger på att väljarna röstar på ett parti som de anser är bäst lämpat att leda landet så är folkomröstningarna enbart rådgivande. Vi förväntar oss, med konstitutionen i ryggen, att det regerande partiet sedan beslutar i frågan. I samråd med andra partier och/eller med risk att inte bli omvalda vid nästa val.

Folkomröstningar är med nödvändighet diffusa. Det är oklart hur väljarna har uppfattat frågan och de olika alternativen. De föregås ofta av kampanjer som använder sig av känslomässiga argument och riskerar därmed att skapa hårda motsättningar.

Vad är ”folkets röst” och vad är demokrati? Det är en stor skillnad mellan demokrati och folkstyre i största allmänhet. Demokratin som vi känner den innebär inte bara att vi får välja riksdag och regering utan också att vi i konstitutionen har de grundläggande rättigheterna, åsiktsfrihet, tryckfrihet, mötesfrihet etc. Rättigheterna står som garant för skydd av minoriteter och är nödvändiga för att förhindra majoritetsvälden som kanske är odemokratiska.

Hannah Arendt ger oss en skarpsinnig analys av skillnaden mellan ”folket” och ”pöbeln” i sin bok Totalitarismens ursprung. Hon menar att folkomröstningar är en gammal idé bland politiker som förlitar sig på pöbeln.

Roya Hakimnia åberopar särskilt Per Svensson och Göran Rosenberg i God morgon världen den 26 juni. Göran Rosenberg ger i sin krönika där en bra beskrivning av förhållandet mellan folkomröstningar och demokrati. Han ställer detta dessutom i förhållande till EU och problemet där med klyftan mellan makt och ansvar. Han varnar för de politiker i Europa som nu vill använda folkomröstningar för att köra över den representativa demokratin och som inte sticker under stol med sitt förakt för demokratins svaghet och oförmåga.

Den journalist som nu beskyller Göran Rosenberg, Per Svensson och svenska journalister i allmänhet för folkförakt på grund av att de ger sin analys av fenomenet folkomröstningar förtjänar inte förtroende för sin demokratisyn.

Läs Roya Hakimnias svar här: Folkförakt bakom kritik av omröstningsresultat