Debatt: Kommer partieliterna köra över den folkliga opinionen igen?

Nu har regeringen överlämnat en proposition om Värdlandsavtalet till riksdagen.

Av allt att döma finns en stor majoritet av regeringspartierna S och MP och hela alliansen som obetingat är för detta medan SD inte vet vilket ben de ska stå på. Endast Vänsterpartiet har klart deklarerat sitt motstånd mot detta luddiga och för vår säkerhet så riskfyllda avtal.

Det vill säga partieliterna i ja-partierna är för, men hur är det då bland deras medlemmar? Trots att – eller kanske därför att? – både den tidigare och den nuvarande regeringen gjort allt för att frågan skulle sväva och landa under radarn för folklig kunskap och medialt intresse så borde svaret vara en tankeställare.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

I en opinionsundersökning som Nej till Nato låtit SIFO göra visar det sig att okunskapen om denna för vår säkerhet så avgörande fråga dominerar. En majoritet av svenska folket känner inte till Värdlandsavtalet. Endast 26 procent av de tillfrågade anser att Sveriges riksdag ska godkänna avtalet.

Bland de rödgröna väljarna säger 57 procent att de inte anser att riksdagen ska godkänna avtalet. Även bland de borgerliga väljarna säger fler nej än ja. I samtliga riksdagspartier är en större andel emot än som är för.

Detta är ju inte första och enda gången den folkliga opinionen går emot den förda politiken. EMU-kampanjen, pensionsbeslutet och frågan om vinster i välfärden är andra exempel på sådana glapp mellan väljare och valda. Visst kan partiernas maktetablissemang vinna segrar i de flesta av sådana frågor. Men priset är högt. För vad är då resultatet när partieliterna kör över sina väljare och ofta också sina egna medlemmar? Ja, politikerföraktet ökar och tenderar att slå över i ett demokratiförakt. Detta göder förstås anti-demokratiska krafter som menar på att eliterna sviker folket. Problemet är dock att de inte alltid har fel, utan alltför ofta rätt.

Partier och deras ledning ska självklart arbeta för att skapa opinioner och inte enbart följa dem. Men i för landet avgörande frågor borde det inte gå till på det här sättet. Då ska man inte underteckna ett avtal några veckor innan ett val, aldrig ens försöka föra en offentlig debatt om de tänkta säkerhetspolitiska fördelarna, bara skicka remissen till etablerade remissinstanser och utmåla tvivlarna till avtalet som närmast landsförrädiska.

Då har man svikit sin demokratiska plikt att försöka forma en opinion och i stället hemfallit till att köra över den. Redan Abraham Lincoln konstaterade att du kan lura alla människor ibland, du kan till och med lura vissa människor hela tiden – men du kan inte lura alla människor hela tiden.

Så frågan kvarstår: Svenska folket, oavsett partitillhörighet, säger nej till Värdlandsavtalet med Nato. Står regerings- och allianspartier fast vid sitt ja?