Behövs tillväxt?

Ett av resultaten av politiska och ekonomiska makthavares oförmåga att ta itu med klimatkrisen är att vi fått en motreaktion från miljörörelser och människor aktiva med omställning som handlar om att ifrågasätta själva tillväxten i samhället.

Istället för ökad konsumtion av varor och tjänster på jorden vill man se motsatsen. Grundtesen är att en kontinuerlig oändlig tillväxt är otänkbar i en ändlig värld med ändliga resurser. Jordens faktiska resurser av energi, mat och mineraler gör fortsatt tillväxt omöjlig.

Istället måste vi bromsa, transporter ska minska, lokal småskalig av mat och produkter öka, energianvändningen begränsas och de resurser som finns distribueras mer jämlikt över jorden.

Det här är ingen färdig rörelse, mest känd är ekonomen Tim Jacksons bok Välfärd utan tillväxt från 2010, men det finns inslag av tillväxtkritiken i röda och gröna partier och långt in i nationalekonomernas egen kår.

Det centrala är att begreppet tillväxt i dagligt tal har blivit synonymt med ökad BNP. Men BNP är bara en uppskattning av alla varor och tjänster under ett år i ett samhälle. Vad vi konsumerar eller producerar finns inte med.

Det gör att ”tillväxten” blir lika stor oberoende av om de nya varorna förstör världen eller räddar den. BNP ser ingen skillnad på produkten solcell och produkten diesel.

På samma sätt skiljer inte BNP-måttet miljöförstörande energiproduktion från miljövänlig.

Inte heller kan BNP skilja på om tjänsterna vi producerar förstör (säg: finansanalytikers arbete), utmanar (konstnärligt arbete) eller utvecklar (utbildning av miljötekniker). Allt blir en summa anonyma pengar i räkenskaperna.

Det här är en självklar kritik som egentligen inte borde vara kontroversiell. Istället för att fixera ekonomiska mål och investeringar utifrån måttet BNP borde politiken utgå från vad vi producerar och konsumerar och låta BNP bli vad det blir. Ökad tillväxt i form av ökad BNP är helt enkelt inget relevant mål.

Att vi själva diskuterar ekonomi och använder BNP som ett jämförelsemått handlar mer om att BNP visar vilken kraft ett samhälle har.

Kraften kan användas till kortsiktig spekulation på finansmarknader eller till långsiktiga investeringar.

Den kan gå till hälsa åt alla eller till underhållning åt alla. Den kan gå till mer offentliga investeringar i form av militära rustningar eller till stora vindkraftsparker.

En ofta glömd sanning i diskussionen om tillväxt är att det är få som förstår att tillväxt faktiskt kan vara ett effektivt sätt att skapa nerväxt.

Det bästa exemplet är kanske energikonsumtionen, där jorden idag har en stor del av sin BNP i form av transporter av just, olja, kol och gas. Våra världshav ser tusentals stora oljetankers passera förbi.

När världen då byter mot annan energi, säg solel, vindel och batterilagring av denna el så betyder det inte bara ett byte av energi.

Istället betyder det att transporterna på jorden nära halveras vad gäller storskalig energifrakt.

Hälften av alla stora båtar blir ”arbetslösa” när oljan inte längre är energikällan nummer ett globalt. Vi får då en tillväxt i form av mer ren elenergi men också en nerväxt i form av färre transporter.

Ett land med låg BNP har helt enkelt mindre kraft att förstöra, men också mindre kraft att lösa problemen med.

Att kritisera begreppet tillväxt utifrån BNP-måttet ser vi som något självklart. Men när diskussionen börjar handla om att minska tillväxten i form av mindre produktion, mindre konsumtion så är vi betydligt mer tveksamma.

Vi menar nog att en värld där en tredjedel av medborgarna lever i djup fattigdom behöver mer tillväxt, inte mindre.