Göran Greider: Vad ska vi göra med pessimismen, kamrater?

Den högervridning som Sverige och världen upplever saknar nu motstycke sedan 30-talet och den speglas i olika undersökningar som görs. Efter att Donald Trump valdes till USA:s president ökade pessimismen hos svenska befolkningen, enligt en undersökning från något som heter Human rights festival. (DN debatt 7/12). Det är färre som tror att demokratin kommer att stärkas och färre som är beredda att engagera sig i partier och föreningar. Och fler är oroliga inför framtiden. Minst oroliga är de som röstar på Moderaterna och Sverigedemokraterna. 

Där står vi alltså: Högern är full av framtidstro, medan de flesta till vänster är djupt oroliga. På sätt och vis är det ju en fantastisk rockad. Traditionellt är det konservativa och reaktionära som fruktat framtiden, medan de progressiva trott att den är på väg och att människan, mänskligheten, rör sig mot något bättre. Efterkrigstiden – 1945 till 1980 – är för de allra flesta på vänsterkanten själva måttstocken. Under den perioden växte framtidstron tack vare ständiga reformer. Själva ordet reform var länge ett progressivt kodord men idag kan ordet reform lika gärna betyda försämrad tandvård,  hårdare arbetslinje eller förslag om att försvarsmakten ska börja använda landminor.