Hoppa till innehållet

Ledarkolumn

Gabriella Kärnekull Wolfe: Inte en enda fattig ska få jordgubbar på midsommar

Gabriella Kärnekull Wolfe
När Tidöpartierna presenterade sin bidragsreform i våras blev det tydligt hur de ser på problemet, skriver Gabriella Kärnekull Wolfe.

När Tidöpartierna presenterade sin bidragsreform i våras blev det tydligt hur de ser på problemet, skriver Gabriella Kärnekull Wolfe.

Bild: TT, Shutterstock (montage)

Dagens ETC

Regeringen vill strama åt bidragen för att få fler i arbete. Men för människor som redan lever på existensminimum handlar reformerna om något annat: att vardagen blir ännu svårare att få ihop. Dagens ETC har träffat Nina som kämpar för att ge sin dotter en värdig midsommar.

Det här är en ledarkolumn.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Midsommarbufféns billigaste rätt är äppelkaka. Det har Nina, 46, räknat ut. Hon, hennes dotter och dotterns pappa brukar fira i liten skala. Ibland lånar de en bil och åker ut till ett naturreservat. Andra år har de blivit bjudna på knytkalas på en väns kolonilott. Då brukar Nina och exmannen dela på kostnaden för en äppelkaka.

– Det man saknar mest är väl jordgubbar, säger hon.

Hon och hennes dotter är en av de familjer som regeringen benämner som ”bidragsberoende”. Under flera år har hon fått försörjningsstöd från socialtjänsten – det som tidigare kallades socialbidrag. Det är här människor hamnar när de har tömt a-kassan, är för sjuka för att arbeta och för friska för Försäkringskassan.

För Nina började det med utmattningssyndrom. Hon arbetade tidigare som frisör, ett yrke hon drömt om sedan barndomen. Men att samtala med åtta främlingar per dag var dränerande. I dag vet hon att det är hennes autism som gör sociala interaktioner så utmattande, men det visste hon inte då.

Hon prövade andra arbeten, men kraschade gång på gång. Hon använde upp sin CSN-pott. Hon deltog i arbetsmarknadsprogram via Arbetsförmedlingen, men inget ledde vidare till jobb.

Ändhållplatsen var socialtjänstens enhet för ekonomiskt bistånd. I teorin ska det yttersta skyddsnätet täcka “skäliga levnadskostnader”, men verkligheten är en annan.

– Vi får 200 kronor för internet. Det finns inte ett enda bredband som kostar så lite, berättar hon.

Civilsamhället delar Ninas bild. Enligt en rapport från Rädda Barnen skiljer det sig tusentals kronor mellan försörjningsstödet och en familjs faktiska kostnader. Det är inget olyckligt misstag, utan det är det som är själva syftet. Det finns en uttalad ambition att ersättningen ska vara så låg som möjligt – existensminimum. Vad begreppet inrymmer är en tolkningsfråga.

– Förra sommaren ville jag söka pengar till simskola för min dotter. Men när jag tog upp det med handläggaren skrattade hon mig i ansiktet, säger Nina.

Egentligen är tanken med försörjningsstödet att det ska fungera som en tillfällig lösning. Men när Försäkringskassan nekar läkarintyg, arbetslösheten skenar och regeringen drar ner på A-kassan, då finns det inte så många andra lösningar att välja på.

Idag är drygt hälften av Sveriges biståndsmottagare beroende av försörjningsstöd under mer än 10 månader. År 1990 låg siffran på 15 procent.

Låter det som ett politiskt misslyckande? Jag tycker det. Men när Tidöpartierna presenterade sin bidragsreform i våras blev det tydligt hur de ser på problemet. Det är inte arbetsmarknaden eller välfärdssystemen som måste förändras – det är Nina som behöver motiveras.

Det ska löna sig att arbeta. Inte genom högre löner eller en starkare arbetsförmedling, utan genom att pressa ned bidragen i botten.

Inte en enda fattig ska få jordgubbar på midsommar.

– Alla tror att vi bara får massor med fucking pengar hela tiden, säger Nina. Men det är förnedrande att leva såhär.

Hon ger flera exempel. För några år sedan kallades hon till socialtjänsten efter en granskning av hennes kontoutdrag. En utgift på 169 kronor för ett garnnystan blev startskottet för en utredning om misstänkta regelbrott.

– De krävde bevis på att jag inte tog emot kontanter för det jag virkade. Men hur ska man bevisa att något inte har hänt? Det är ungefär lika lätt som att bevisa att jag aldrig sugit kuk för pengar, säger Nina.

Vid ett annat tillfälle fick socialtjänsten reda på att Nina hade polisanmält våld i nära relation. Även det ledde till en utredning. Inte för att bedöma hennes behov av skydd och stöd, utan för att utreda om hon kunde ha gjort sig skyldig till bidragsbrott. Nina hade inte berättat om pojkvännen för socialtjänsten, och ett förhållande kan påverka nivån på försörjningsstödet.

– Det är noll fucking empati, säger Nina. Ju mindre pengar man har, desto mindre värd är man som människa.

Årets midsommarplaner lutar åt en bilresa till skogen. Inbjudan till kolonistugan har uteblivit, och Nina vill inte tränga sig på.

På menyn står samma sak som förra året: äppelkaka.

* Nina heter egentligen något annat. Detaljer ur Ninas historia har ändrats för att skydda hennes identitet.