Somar Al Naher: Sverige måste återuppta stödet till Unrwa

Regeringens aversion mot Unrwa var väntad. Det var bara en tidsfråga innan den skulle sänka FN-organet. I grunden handlar det om politik: Tidöpartierna, med SD i spetsen, drivs av ett ideologiskt motstånd mot bistånd i allmänhet och FN i synnerhet.

Det säger något att det första regeringen och SD gjorde efter Hamas terrorattack den 7 oktober 2023 var att strypa utvecklingsbiståndet till palestinier. Sedan dess har regeringen pendlat fram och tillbaka i frågan. 

Nu har man landat i att inte ge till Unrwa, men man ger bistånd till andra hjälporganisationer i Gaza – trots att det är uppenbart att Unrwa har bäst möjligheter att nå ut med nödhjälpen.

Beslutet är färgat av att FN-organet under lång tid utsatts för propaganda och politiska kampanjer, med start långt före 7 oktober 2023. Organisationer som NGO Monitor, UN Watch och Impact-se har i åratal försökt misskreditera Unrwa – ofta med stöd av högerpolitiker internationellt. Till exempel gick Donald Trump till hård attack redan 2018 och ströp biståndet. I Sverige hörs kristdemokrater som Lars Adaktusson upprepa talepunkterna. 

De här aktörerna har dock inte bara FN i siktet, utan hela det organiserade palestinska civilsamhället. Även israeliska och palestinska fredsgrupper har attackerats av samma organisationer. Orsaken är att palestinsk organisering ses som ett hot. Israelisk höger, som är drivande i det här, avskyr Unrwa eftersom den är kopplad till palestiniers rätt till återvändande.

Det hela fick en allvarlig vändning i januari 2024 när den israeliska regeringen anklagade ett antal Unrwa-anställda för att ha varit inblandade i Hamas attack. Flera länder, däribland Sverige, drog snabbt in sitt stöd. 

Men redan några månader senare slog en oberoende FN-panel, ledd av Frankrikes tidigare utrikesminister Catherine Colonna, fast att Israel inte presenterat några konkreta bevis. Unrwa:s interna utredning visade att nio av de 19 anklagade möjligtvis kan ha haft någon form av samröre med attacken, och att dessa har avskedats – resten friades från anklagelserna.

Den mest grundläggande frågan har helt lyst med sin frånvaro i debatten: Varför finns Unrwa ens?

Många lever fortfarande i permanenta flyktingläger, statslösa, utan grundläggande rättigheter.

FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar grundades 1949 efter att omkring 700 000 palestinier fördrevs eller flydde från sina hem i samband med att staten Israel bildades. Unrwa skapades som en nödvändig åtgärd i väntan på en politisk lösning. Den lösningen kom aldrig.

Idag, över 75 år senare, finns omkring sex miljoner registrerade palestinska flyktingar i Gaza, på Västbanken, i Libanon, i Jordanien och i Syrien. Många lever fortfarande i permanenta flyktingläger, statslösa, utan grundläggande rättigheter. 

Unrwa driver över 700 skolor, ansvarar för sjukvård, matdistribution och stöd till självförsörjning. Självklart är det inte en hållbar lösning, men problemet som FN-organet tvingas hantera är knappast Unrwa:s fel. 

Dessutom kommer vi inte runt frågan om vad alternativet är. I decennier har palestiniernas politiska organisering krossats, fragmenterats och försvagats. Ska man nu även ta ifrån dem den sista livlinan?

Att denna tillfälliga lösning blivit permanent är ett monument över världssamfundets misslyckande. Israels ockupation har pågått i över fem decennier. Gaza är blockerat sedan snart 20 år. Någon palestinsk stat blev det aldrig.

Många grannländer som huserar palestinska flyktingar anser – precis som FN – att flyktingarna är Israels ansvar, och att palestinierna har ett hem att återvända till enligt FN:s delningsplan. Mitt i allt detta är palestinierna fast i ett evig limbo utan självbestämmande.

Unrwa är det enda alternativet som finns i nuläget. Idén att någon annan snabbt ska kunna ta över på Gaza eller någon annanstans är inte realistiskt. Så länge ockupationen fortsätter och palestinierna inte får en permanent lösning så kommer FN-organet att behövas. Sverige måste återuppta stödet till Unrwa nu.